Lady Dahmer:
Ni är många som önskat att jag ska ta upp Dahmerskans inlägg där hon – som ni kallar det – ”skammar” människor som själva valt att vara barnfria och trots att jag med passion avskyr ordet ”skamma” och än värre ”shamea” så är er vilja min lag. 🙂
Jag läste inlägget igår och har förstått att hon ändrat om lite i det sedan dess men så här står det nu:
Jag vet, VET, att alla inte vill ha barn men jag kan ändå tycka synd om människor som inte har några. Alltså även de som valt bort barn av fri vilja. Ta det inte på fel sätt nu, jag vill inte mästra någon eller förminska någons liv eller mening för jag vet ju att alla är olika och har olika behov men när jag tänker på hur långt livet är så känns det ännu mer obegripligt. //Lady Dahmer
Jag har svårt att se detta som ett skammande – om man inte kan utgå ifrån sina egna känslor och behov, vad ska man då utgå i från när man skriver personligt?
Jag tog som sagt inte ett dugg illa vid mig när jag läste texten och då är jag ändå en av dessa barnfri personer som texten till mångt och mycket handlar om.
Jag gör ju det själv ibland – utgår från mina egna känslor och försöker på något sätt applicera mina behov och mina känslor på en annan människa, trots att vederbörande är helt annorlunda från mig.
Jag skulle kunna sitta och skriva att jag tycker synd om alla som inte fått chansen att bo i LA eftersom det var en av de bästa tiderna i mitt liv men hur arrogant är inte det? Jag ville och nästan behövde flytta till Kalifornien för hela mitt väsen längtade dit men för någon vars högsta dröm var att bo kvar i Nybro, skaffa familj och köpa hus så framstår ju min missriktade ”sympati” som lite galen.
Tyck synd om de ofrivilligt barnlösa, eller de som kanske ville flytta från hemstaden men som av någon anledning inte kunde men tyck inte synd om mig för att jag inte har barn när det är helt enligt plan.
Det skulle vara synd om Tyra om hon visade sig vara pälsallergiker då djuren är hela hennes liv, men det skulle ju inte vara så synd om exempelvis min svåger om han visade sig vara pälsallergiker då han mer eller mindre avskyr alla djur och mest skulle se allergin som ett frikort från att någonsin behöva leda dotterns häst på helgernas ridlektioner.
Så nej, det är inte skammande att skriva som Lady Dahmer gör. Möjligtvis är det aningens förolämpande att någon lägger ord, åsikter och känslor i munnen på exempelvis mig men i en värld där terroristdådet på Drottninggatan precis skördat ett femte offer så ägnar jag hennes inlägg inte mer än just denna reflektion som jag precis knackat ner på datorn för hon utgår från sina känslor och jag från mina.
NEJ JAG HAR INTE ÄNDRAT EN ENDASTE BOKSTAV I INLÄGGET! Inlägget som står där är det som postades från början. Jag har gjort ett TILLÄGG på slutet, men inget har tagits bort eller ändrats från orginaltexten.
Tycker man ska backa upp sådana påståenden med bevis. Annars kan man fan påstå lite vad som helst.
Herre Gud, chilla! Vad är det för fel på dig människa?
Det är väl inget fel på henne. Hon får väl lov att svara på en text som handlar om henne. Du menar versalerna? Då kan man nog kalla ditt meddelande lika hetsigt.
Jag gissar att versalerna dels är för att det ska synas för folk som läser och dels för att hon blir upprörd? Om det inte framkommer att inlägget var sådär från början kommer ju alltid påståenden typ”men hon skrev faktiskt att barnlösa inte är värda lika mycket/ ska strandsättas på en öde ö och bli uppätna av apor/ är vidriga människor som borde omyndigförklaras men nu har hon ändrat! Hycklare”
du hade nog också blivit jävligt irriterad om gång på gång du blivit anklagad för nåt som ej är sant
Men sansa dig, fan vad du hugger.
Hur kan man vara så djävla självgod att man tycker synd om människor som inte lever som en själv?! Så himla arrogant & nedvärderande skri ett av ld!
Snark på dig. Ta ett glas vin, och lugna ner dog, X!
Jag skulle vilja ställa dig en fråga eller två. Du har tydligen gått ut å sagt i din podcast att du hatar alla män?! Tycker du inte det är lite motsägelsefullt med tanke på att du lever med en? Och inte bara det, du skaffar barn efter barn efter barn med honom å låter honom dessutom försörja dig?! Det finns ett ordspråk som lyder: ”Bit inte den hand som föder dig”. Å förresten, varför lever du i detta samhälle som är ungefär hälften män om du hatar dem alla?!
Anklagad?
an`klaga verb ~de ~t
ORDLED: an–klag-ar
SUBST.: anklagande; anklagelse
• utpeka som skyldig till brott, slarv, försummelse o.d. {→beskylla, klandra, åtala}
e o.d. {→beskylla, klandra, åtala}
Nej, Lady D- tagga inte ner. Jag är ofrivilligt barnlös, jättesorgligt men jag har fått ett bonusbarn genom min man. Fantastiskt! Jag har vänner som absolut inte vill ha barn av olika anledningar. Fine. Och jag är SÅ säker på att du skulle stödja alla dessa i sina anledningar. Du har dina upplevelser som är bara dina och dessa ska du såklart få dela i ditt forum. Fantastisk mamma som inte dömmer andra, så ser jag på dig.
Snälla LD, tagga ner!
Detta är ett inlägg till DIN fördel.
En positiv respons hade varit mer på sin plats kanske.
Att du kräver bevis på påståenden är ju århundradets humor. Du som bygger hela din bloggkarriär på korkade påståenden du drar ur arslet såsom ”hela samhället/kapitalismen/samhällsordningen bygger på KVINNOHAT”. Alltså jag garvar åt din oavsiktliga självironi här 😂
Men tagga ner lite…
Lugn med versalerna.
Det hade väl räkt med en kommentar om versalerna?
Nu ser det ju ut som att halva kommentarsfältet har gaddat ihop sig mot någon (igen).
Förstår din ilska, swishar en till slant!
En gång såg jag upp till dig. Du lärde mig vad feminism är och mycket annat men jag gör inte det längre. Jag är tacksam för vad jag har lärt mig men sättet som du diskuterar och för fram dig i kommentarsfält är förfärligt. Det blir aggressivt svar även om det bara är en vanlig fråga utan ont menat. Återkommer ständigt här och på din Instagram. Sjukt tråkigt. Diskussioner är som sämst när det är för att munhuggas och trycka ned istället för att faktiskt se det som att lära och ha öppen/saklig dialog.
Okej Emma. Då vet vi…..
Man kanske kan ta till sig av kritiken i de kommentarer man får (i hennes inlägg) och inte bara skrika ”NI FATTAR FEL” när uppenbarligen många tolkar hennes inlägg just mästrande och skammande.
Jag hade nog blivit enormt ledsen att få höra ”jag tycker synd om er utan barn” om jag vore ofrivilligt barnlös. Det var typ min värsta mardröm innan jag blev gravid, att ha svårigheter eller inte kunna få barn över huvud taget.
Och jag tycker synd om folk m e d barn. Tycker det verkar jättetråkigt.
Haha det är! Har en fyra veckors korv här bredvid mig och inte är hon särskilt kul.
men jäklar vad kul det kommer vara när hen inte är ett paket som äter, bajsar och sover:) Å andra sidan kommer resten av livet som förälder varieras av trista och fullständigt fantastiska dagar som förälder för det är definitivt inte alltid man är superlycklig när man är mitt i vardagslogistiken men sedan jäklar vad man smälter och livet känns underbart när man vaknar på morgonen och vaknar bredvid en sömnvarm unge som krypit ner under natten. Lik less man var på barn i sängen när de kom VARJE natt lika underbart är det när de dyker upp då och då:)
som min gamla farmor sade, tur att de tråkiga dagarna finns annars skulle man inte förstå när de fantastiska infaller.
😘😘
Att ha barn är typ en cirkel av att ha ständigt dåligt samvete och vara arg.
//trött dålig mamma
ML, om du har dåligt samvete är du kanske inte en så dålig mamma som du tror 🙂 <3
Lite som att ha en katt alltså.
Lindome: <3
Svarthan: haha exakt så. Har 2 katter med ❤
Era kommentarer gjorde min dag! 😀
Lds attityd mot folk i sitt kommentarsfält var ju det värsta
Jag tycker det hon skriver är oförskämt. Hur hade hon reagerat om nån skrev en bloggpost om hur synd hen tycker om feta? Om hemmafruar? Om män med feta fruar? Mm mm. Hon hade gått apeshit och blivit asförbannad.
Som alltid med LD: the dubbelmoral is strong with this one.
Och säger man emot blir man hotad 🙂 Fin socialism det….
Hotad? Really?
Hotad? Citera gärna ett hot.
Jag känner tvärtom, jag är frivilligt barnlös och jag tycker synd om de som har så lite att leva för att man måste pruducera hundra barn.Får panik av tanken på att ha ett barn som ständigt är beroende av mig. Tycker även synd om LD för att hon är så jävla inskränkt. Hennes sätt eller inget sätt.
Det var ett jävla tjat om att du har varit i USA.. oavsett vad inläggen handlar om så ska din USA-upplevelse hoppa in i bilden. Du har varit i USA, vi har förstått det nu.
Tönt
Oj vad lik Liv Tyler på den bilden. Trodde det var hon
Skulle gått till Specsavers…
Ok gör så 🙂
Håller med.
Jag håller med dig . Den texten var inte så farlig
Det vore för övrigt konstigt att någon med flera barn tycker det är minst lika fine att inte ha några. Så länge folk som har barn förstår att det finns andra val att göra borde väl inte känslorna, vad de känner, vara viktiga? De kan ändå inte känna så som frivilligt barnlösa eftersom de inte är det. Inget revolutionerande med inlägget precis.
Jag vill inte ha några barn och har inte velat det sedan så länge jag kan komma ihåg. Tanken på att vara gravid och behöva föda ett barn, eller att allt fler människor kommer ifrågasätta min frivilliga barnlöshet nu framöver (fyllde precis 25) kan ibland göra mig gråtfärdig. Många som vill övertala en att skaffa barn, eller ifrågasätter ens val, tar sig en ton som antyder att man inte vet sitt eget bästa. Nästan som när någon frågar ”har du mens eller?” blir ens känslor och åsikter helt förbisedda och avfärdade med att man har förlossningsskräck eller att man ska vänta tills man är gammal nog.
Jag förstår inte hur man känner när man har barn och om jag av någon anledning skulle tvingas skaffa barn skulle jag antagligen älska det oavsett. Men jag vill inte ha något och jag vill inte att det ska känna sig oönskat. Jag har också övervägt att donera ägg eftersom det verkar vara fruktansvärt att vilja ha barn men inte kunna få några men jag är osäker på om jag får donera.
Lady Dahmer får gärna läsa det här och tycka synd om mig men jag ser ingen anledning till att hon skulle skriva ut det. Det är tillräckligt många som kommer upplysa mig om vad jag borde känna ändå.
Jag vill inte heller ha barn men tycker inte att LD:s inlägg är problematiskt. Jag är så trygg i mitt beslut att jag aldrig reagerat på när någon ifrågasatt det. Alla får väl tycka vad de vill.
Alla får absolut tycka vad de vill men bara för att de tycker det betyder det inte att de måste säga eller skriva det. Jag tränar i princip varje dag och kan tycka synd om människor som är frivilligt träningslösa. Att de inte förstår vad de missar i livet. Men det betyder inte att jag går omkring och säger det till dem. Jag förstår att vissa människor prioriterar annorlunda i livet, de vet att träning finns och hur man tränar men de har fortfarande valt att inte göra det och det respekterar jag utan att konstant ifrågasätta deras val.
Jag önskar att jag hade din förmåga att ignorera människor som ifrågasätter mitt val. Men förr eller senare kommer jag nog att lära mig göra det.
Jag tror att den här slags inlägg kommer til stor del av att när man är mitt i livet så är det svårt att förstå att någon väljer bort de magiska ögonblick som kan komma med föräldraskapet. Sen kommer ju en hel del omagiska ögonblick också. Men oavsett så ska val respekteras, väljer man att inte skaffa barn så bör det inte ifrågasättas av de runt omkring sen finns det ju den andra aspekten med de som inte kan få barn då blir den här slags inlägg extremt jobbiga.
Kontentan är väl att man inte ska ifrågasättas, de som väljer att inte skaffa likväl som att man frågar om det inte är på gång snart.
Vill inte heller ha barn. Inte egna eller nån annans.
Alltid känt såhär och är 30.
Jag skulle inte föda ett barn även om aborträtten togs bort.
Jag har enorm rädsla över att barnet inte skulle vara perfekt och det kan man inte veta i förväg, och allt möjligt kan hända under livets gång.
Tycker att en del kanske inte har tänkt hela vägen här. Om en känner starkt inför något, oavsett, såpass att det är en del av en själv, då känner en ju ibland att det är synd om de som inte ser vad jag ser. T.ex. ÄR ju ld mamma. Det är uppenbart att hon ÄR en mamma, precis som jag är en plugghäst.
Fast varför ska man tycka synd om någon som det inte är synd om? Det är ju att nedvärdera dennes liv. Och dessutom är det fullt möjligt (och inte ens svårt) att känna starkt för något utan att förakta de som inte känner samma lika. Det är ju på en barns nivå att tro att alla människor tycker samma som du…
Jag håller med dig Camilla om detta.
Tyckte bara det var lite konstigt att LD i sina kommentarer hävdade att man inte väljer sin kroppstyp men att däremot kan välja att ha barn eller ej. Det stämmer ju inte alls. Förstår inte riktigt hur hon tänkte där.
Ser nu att den kommentaren är borttagen…
Nästan alla kan få barn. Däremot kan inte nästan alla få biologiska barn.
Nej det stämmer inte. Det är väldigt vanligt att par inte får adoptera och att andra lösningar inte funkar.
Vad sägs om Egoinas senaste inlägg om dryga kommentarer? Tycker hon missar målet lite.
Google lättkränkt 2017 så lär hennes bild komma upp
Hur menar du?
Visst har vissa personer formulerar sig taskigt och ibland haft en ”välmenande” kommentar men det känns som att hon inte tar till sig någon form av konstruktiv kritik överlag, uppdaterar sitt bloggande eller utvecklas. Hon är en fantastisk skribent och visst har hon varit med om en hel del senaste året men känns som att man hela tiden måste ha i åtanke att hon är skör, vissa skriver utbrändsdepression etc men för att kunna utvecklas i sitt skivande måste man ”kill your darlings”.
Känns ofta som om det är det läsarna som får nöja sig med sporadiska inlägg med utgångspunkten att man ska vara tacksam att man faktiskt får ta del av hennes liv. Men då är frågan varför man bloggar? Är det för att underhålla folk, ha en inkomst eller bara ha en blogg á la snapstory med få halvhjärtat skrivna sekvenser?
Hoppas iallafall att denna kommande tid blir kanon, ser framemot att jobbet ska bli hennes heltidsjobb
Jag tycker att hon har förändrats lite på senaste i alla fall och jag hoppas att det blir bättre nu när hon ska satsa helhjärtat på bloggen. Slutade läsa ett tag eftersom hon skrev minst ett inlägg varje dag om hur mycket hon hatade att pendla, hur rädd hon var för att köra bil eller hur mycket hon hatade att åka buss. Ingenting dög, allt var jobbigt och det verkade aldrig vara ett alternativ att flytta närmare jobbet.
Tycker faktiskt hennes blogg förändrats till det sämre, det känns som hon gör allt för att efterlikna niotillfem/Sandra Beijer. Tycker det märks så pass mycket att det nästan blivit pinsamt..
Men när ska ni förstå att hon skriver inlägg för att provocera? Hon tjänar på det, lite halvkänd, slipper ett normalt jobb ( som inte går tydligen ) men blogga, podda och vara konstnär fungerar tydligen utmärkt! Jag tycker ni alla kan klappa er på axeln för att ni hjälper denna stackars kvinna!
Jag tror inte hon är på riktigt. En dag kommer det ett inlägg typ ”här har jag suttit och hittat på en massa goja i decennier och bara för att jag har använt de för tillfället trendigaste buzzwords och triggers så har ni okritiskt nickat med och spridit all denna bullshit vidare. Detta har varit ett socialt experiment i hur massorna kan manipuleras med hjälp av en helt påhittad fiendebild och det ständiga utmålandet av den egna identiteten som ständigt offer. Som ”The Wave” fast på riktigt. Nästan riktigt. Och ni har svalt flosklerna utan minsta krav på saklighet eller källkritik.”
… och så hörs ett gurglande läte när Södermalm drunknar i ett hav av näsblod.
Känsligt o skriva om. Tycker inte det kan jämföras med annat. Ett barn är ju så unikt. Sen många som inte kan få barn så man måste ibland tänka lite längre om man skriver om något. O varför?
Tycker inte heller det är skammande. Bara konstigt. Det finns massvis med saker jag omöjligt kan förstå att folk väljer eller väljer bort. Men det betyder inte att jag tycker synd om dem.
Alltså, jag förstår precis vad hon menar. Och jag tror att de flesta gör det (ska strax läsa igenom kommentarerna). Hur många här, handen på hjärtat, tycker inte någon gång att någon som inte håller med är lite konstig? Eller ser någon göra ett val och ni tänker ”eh, så skulle jag inte göra”?
Personligen tycker jag synd om alla uppmärksamhetssökare. Och alla som inte läser. Men så är jag introvert också och kommer aldrig förstå en extrovert.
Fast, det är ju inte samma sak. Jag har t.ex. svårt att förstå människor som inte gillar katter. Det betyder dock inte att jag går runt och tycker synd om de som väljer att inte skaffa katt. Någonstans måste vi ju förstå att vi alla är olika och vill olika saker. Vad som är rätt för dig kan vara helt fel för någon annan. Därför blir det så konstigt att tycka synd om någon som väljer annorlunda än du, som att ditt val skulle vara bättre?
Förlåt, jag tror att jag var lite otydlig, då jag upplever att du inte förstår vad jag menar riktigt.
Det jag menar att när en är helt uppe i någonting, eller känner starkt inför någonting, t.ex. Lady Dahmer. Det är ganska uppenbart att hon identifierar sig som mamma, hon är en mamma, det är en del av hennes liv och den hon är. Självfallet förstår hon att alla inte vill vara mammor, men hon tycker synd om dem som valt bort det då de inte ser det fantastiska som hon ser, även om hon samtidigt förstår att de har sina skäl till sina val, och att hon inte har med det att göra.
Förstår du nu hur jag menar?
Exakt. Förstår också vad hon menar. Är mamma själv och tycker synd om ALLA som inte fått uppleva att bli mamma, även män. Upplevelsen man missar borde alla få uppleva, minst en gång.
Med det sagt tycker jag inte all det ÄR SYND om alla som inte kan bli/vill bli mammor…
Och… Det är synd om alla som blivit föräldrar pga will never ever bajsa ifred again. Typ.
OFF TOPIC:
Alltså är det bara jag som börjat läsa Molly Rustas blogg för att det är så roligt att kolla på hennes ”jag försöker vara modell” bilder.
Senaste inlägget där hon poserar i baddräkt med en bok som hon så spontant står och bläddrar i… haha, trevlig fredag! 😀
Det är ju inte så konstigt att många vuxna idag väljer bort familjebildning. Så kan det bli om man hinner leva lite och komma fram till att man faktiskt bara vill ha ett liv med andra vuxna och vara fri att göra det man vill och älskar. Många skaffar ju barn helt oreflekterat och sedan blir det sådär halvbra, även om de älskar sina bra. Men det finns många kassa föräldrar som inte borde ha blivit föräldrar, helt enkelt. Det är ett mycket större problem än att några procent väljer bort barn.
Jag förstår inte riktigt varför folk blir så upprörda över det här inlägget. Det handlar ju inte alls om att pusha andra att skaffa barn. Det handlar ju om ens eget föräldraskap och kärleken till sina barn. En reflektion om hur tomt ens eget liv hade känts utan sina älskade barn.
Om någon bloggare skulle skriva att hen älskar sin hund och tycker synd om alla som inte får uppleva hur det är att mötas av en söt hund, överlycklig över att man är tillbaka efter en hård dag på jobbet, så skulle jag absolut inte känna mig anklagad eller skammad. Jag förstår dem, även om jag själv inte skulle vilja ha en hund med allt ansvar och begränsningar det innebär (men däremot gärna en bebis). Jag älskar hundar. Andras hundar. Vill inte ha en egen någonsin.
Jag förstår varför folk vill ha hund, jag förstår att jag missar många fantastiska ögonblick, men det är helt enkelt inte värt det. Noll kränkt av andras hundlycka. Även om de kommer påstå att jag kommer tänka om när jag står nyskild med utflugna barn om 20 år. Det handlar ju om deras upplevelse av att vara hundägare och kärleken till sin hund, inte om mig och mitt liv.
Jag kan ju bara svara för mig själv, men jag blir upprörd över att hon tycker synd om mig när det inte är ett dugg synd om mig alls. Att hon tycker synd om oss barnlösa betyder ju att vi enligt henne har gjort fel val och lever ett mycket fattigare liv. Implicit så pushar hon ju visst oss att skaffa barn – då blir vi ju (enligt henne) lika lyckliga som hon!
Varför kan hon inte bara vara en lycklig förälder, utan att peka ut för oss andra vad vi ”missar” genom att inte ha barn? Om det nu bara handlade om hur tomt hennes liv hade varit utan sina barn hade det väl räckt att skriva just det? Varför ens dra in oss barnlösa, hon har inte med vårt liv att göra.
Och jag är inte kränkt av hennes barnlycka. Blir bara provocerad att hon tycker hennes val är bättre än mitt. För mig finns det inga rätt eller fel i den frågan.
Och du fattar fortfarande inte…
Exakt. Själva jämförelsen var helt onödig. Man får tycka synd om barnlösa, men varför dela med sig av detta på sin blogg? Vissa tankar kan man behålla för sig själv pga känsligt för vissa.
Hon får hylla sina barn hur mycket hon vill och berätta att hon älskar dem.
Det jag vänder mig emot är att hon
1) impicit värderar andras val…. = ”leva för karriären är sorgligt”
2) tycker synd om barnlösa. Tyck inte synd om mig utan att jag frågar om det, tack! Förminskande.
Jag tycker synd om dig
Men det handlar ju inte om dig! Det handlar om henne och hennes föräldraskap. Hon skiter väl fullständigt i hur du gör och om du är lycklig eller inte. Det ÄR speciellt att vara förälder, tyvärr kan den känslan inte upplevas utan att skaffa barn. Synd för er att ni inte får känna den eftersom ni inte vill ha barn. Det är inte synd om er för att ni gjort ett annat val, men ni missar ngt pga ovilja att offra något annat och det är helt ok. Du missar bebislycka, jag missar hundlycka. Surt för oss även om vi har gjort rätt val. Man kan inte både ha kakan och äta upp den, och det är väl det som är så tråkigt.
Varför jämför hon då i sin text? Varför skriver hon inte bara om sitt eget liv? Är hon tvungen att tycka synd om och värdera andras val?
Och åter igen, barnlöshet kan vara både frivillig och ofrivillig! Extra känsligt det sistnämnda så klart.
Självklart är det en helt annan sak att vara ofrivilligt barnlös. Det är ju som att vilja ha en hund men vara allergisk, klart är det ledsamt att läsa om andras barnlycka/hundlycka då.
Hon skriver det för att hon tycker så. Hon skriver ju om sitt liv, jag kan verkligen inte hitta någon kritik från henne. Jag hittade ingenting i inlägget om att det är sorgligt att satsa på karriären eller att ditt liv saknar mening. Hon skriver att HON hittade meningen i livet i sina barn och att HON älskar att vara mamma. Och eftersom HON tycker att det är så härligt tycker hon lite synd om de som inte får uppleva det. Så hon skriver så. Sen att du tar illa upp av att hon blandar in barnlösa i sitt resonemang är ju tråkigt men ingenting LD kan hållas ansvarig för.
Sarah, hon har tagit bort några kommentarer.
Hon ser ut som Liv Tyler på bilden, exakt!
Jo, det var hon faktiskt. Hon var riktigt vacker där!
Det kan ju också vara lätt att missuppfatta det som sägs i text ibland. Man hör & ser inte hur det sägs
Jag tycker synd om massa människor, tex dom som ser pengar och status som det viktigaste i livet och som utan att ifrågasätta accepterar hur livet ”ska vara”. Jag tycker synd om dom som jobbar 40 timmar i veckan bara för att konsumera upp lönen. Men jag tycker inte synd om dom som har valt bort barn eftersom man inte skadas eller mår dåligt av det innan man har förlorat ett barn eller är ofrivilligt barnlös. Jag tror absolut att livet kan vara minst lika givande med barn som utan, jag hade apkul som barnlös men älskar samtidigt livet med barn. Jag blir inte kränkt av att någon tycker synd om mig för mina val för det är ju val jag har gjort själv så jag förstår inte vad alla blir upprörda över.
Jag tycker synd om mig själv! Jag är ofrivilligt kattlös då min sambo får andnöd av katter! Hatar det! Men vad ska man göra?!
Heh… Innan jag blev tillsammans med min nuvarande man frågade jag honom om han var allergisk mot pälsdjur, och framförallt katter. Kan tyvärr inte vara tillsammans med en allergiker.
Borde också gjort det såhär i efterhand!! Big mistake!!
”Jaha har du inte barn?”
”Är du över 30? Har du barn sen tidigare?”
”Vad synd att du inte har barn”
”Åhh då har du missat det bästa i livet – barn”
Det är kommentarer jag får av allt från främmande människor till folk jag känner för att jag är frivilligt barnlös – and loving it! Hade jag haft barn? Då hade jag inte kunnat jobba med det jag gör. Och jag älskar mitt jobb.
Jag vill inte tänka på ofrivilligt barnlösa som får den typen eller värre kommentarer. Som kanske inte satsat på studier eller älskar sitt jobb som jag. Utan som bara helt enkelt inte kan få barn. Trots att de vill. Som får medlidande som gör det så mycket värre att vara just barnlös, än vad det behöver vara.
Och innan LD redigerade sin text så var ofrivilligt barnlösa en del av dem som det var så himla synd om. Därför reagerade jag på hennes text och därför tyckte jag den var så himla smaklös och hånande.
För LD är en förebild. Hon är en sån där person som de flesta vet vem det är. Vilket också naturligtvis gör att hennes ord är lite starkare än någon annans. Så hennes ord, gör naturligtvis lite ondare än om en vanlig person hade sagt ”Vad synd att du inte har barn, för det är ju livets mening”.
återigen, nu har jag sagt detta fem gånger: JAG HAR INTE REDIGERAT MITT INLÄGG. Jag har inte skrivit nåt annat än det som står där Jag har inte tagit bort nåt.
Genom att LÄGGA till ett stycke har du således ÄNDRAT ditt inlägg. LUGNA NER DIG. Märker du nu hur versaler påverkar? 🙂
folk påstår att jag tagit bort saker. att det minsann stod värre saker innan. Det är en lögn som ämnar att smutskasta mig.
Förlåt men jag blev så nyfiken nu. Vad jobbar du med? 🙂
LD har inte redigerat nåt annat än gjort ett tillägg. Ingen text är ändrad eller borttagen. VRför hittar du på det? Vad är syftet?
Flera som sett det är redigerat. Igår stod det att lady d tyckte det var sorgligt med kvinnor som valde att göra karriär framför att få barn.
nej det stod det INTE. Jag har inte ändrat ett jävla skit, jag svarade på en KOMMENTAR om karriär:
Emelie
”Och jag kan tycka synd om kvinnor som lägger hela karriären på hyllan för att föda en massa ungar. Menar inte att förminska någon nu, men det är för mig obegripligt. Får man tycka så?”
mitt svar: Klart man får men tänker du då att karriären är meningen med livet? Det tycker jag låter ganska sorglig även om det såklart är fantastiskt med människor som älskar sina jobb.
Eh. Nej det gjorde det inte. Återigen. Vad är syftet med att sprida rena lögner? Sandlådenivå på skiten ni håller på med.
Att alldeles för tidigt (12 år gammal) förlorat min ensamstående mor i cancer efter 6 år sjukdom har satt djupa spår i mig och jag har aktivt valt att inte skaffa barn. Jag är rädd att dö ifrån dom för tidigt. Detta trots både KBT och psykodynamisk terapi. Valet har inte varit svårt och kanske inte heller permanent, det får framtiden utvisa. Logiskt eller inte så känns det rätt för mig. Jag har ett rikt liv med många nära och kära, barn och vuxna, djur och vänner. Jag älskar mitt liv, mitt jobb, min man sedan 11 år och allt världen har att bjuda på. Jag har fått möjligheten att bli gudmor och följa och stödja nya människor i livets resa. Det är inte synd om mig och jag saknar inget. Låt alla välja sina liv och tyck inte så mycket om människor generellt, alla har sina liv, öden och framtid! 💕
Vem FAN är Lady Dahmer och varför läser man hennes blogg. Skummade igenom den nu och det enda hon verkar göra är att försöka normalisera sjukdomen fetma.
Ja vem fanken är det? Kollade också in lite men den tanten måste ju börja ta hand om sig själv om hon nu ska kunna hinna se sina barn växa upp.
När det gäller barnfrihet får väl alla tycka som dom vill och dom kan även få säga det fritt men jag LOVAR – barnfrihet är inget hinder för ett lyckligt liv. Fetma och allmän ilska kan däremot vara ett problem.
Tycker synd om LD som förfallit så!
Alltså, ni svenskar är verkligen lättkränkthetens förlovade folk! Och det är klart – vill man känna så, så hittar man alltid en orsak.
Nej! inte lättkränkt. Var inte vi som börja. Det kallas att hämnas, Inte vara bättre själv, göra lika tillbaks . Fattar du?
Nä, fattar inte!
Jag tycker sååå synd om alla som inte har fått glädjen i att få hem en ullig liten fluffig 13-veckors kattunge! Katter är bäst och alla borde ha en! Va? Alla gillar inte katter? DET KAN INTE VARA SANT!
Jättekul att höra för oss som är allergiska eller som inte kan ha katt. Hur kan du skriva så
Hoppas att du förstår att det var sarkasm…
Hon var nog sarkastiskt tillbaka 😉
Neej tror du?!
Denna tråd ser ut som att en anonym suttit och skrivit med sig själv
Försökte göra en poäng på hur töntiga folk är i detta kommentarsfält just nu. Men nivån här inne är väl får låg för att någon skulle fångat den.
Jag känner mig kränkt!
Är också frivilligt barnfri och blir inte kränkt av LD. Jag förstår hur hon menar – det var en personlig reflektion eftersom hon själv har känt så starkt inför att skaffa barn och vara mamma. Tror jag läste nåt gammalt inlägg på bloggen där hon beskrev sin barnlängtan som mycket stark och som att det var självklart att försöka skaffa barn.
Men – jag tror att LD skulle bli stött om någon frivilligt barnfri person med en stor blogg uttryckte sig ömkande om personer som gjort LD’s livsval. Om någon skrivit ”jag kan inte hjälpa det men jag tycker synd om dom som skaffat barn/inte har satsat på ett givande yrkesliv/är hemmafruar/whatever” då gissar jag att LD reagerat på det med ett motinlägg på någon av sina plattformar. OBS detta är en gissning och självklart kan jag ha fel eftersom jag inte känner LD.
Jag vill inte ha barn men tar inte illa upp av det LD skrev alls. Det är helt normalt tänker jag att inte förstå varandras livsval, men om man kan prata om det så kanske man också kan få lite mer förståelse.
Jag undrar ofta varför i hela friden folk vill ha barn, och brukar ge mig själv svaret att det antagligen i princip uteslutande har med biologiska drifter att göra. Därför var det så intressant att läsa LDs text, framförallt när hon skrev ”…när jag tänker på hur långt livet är så känns det ännu mer obegripligt.”
Min syn på livet är nämligen inte alls att det skulle vara långt. Tvärtom är en av de största anledningarna till att jag inte vill ha barn just att livet är så kort och det är så mycket jag vill hinna med som jag tror att jag inte hade hunnit med om jag hade skaffat barn.
När jag tänker efter så är en av de vanligaste kommentarerna jag får när jag berättar att jag inte vill ha barn just kommentarer som implicerar att jag kommer att få ett tråkigt liv, eller att jag och min partner kommer att tröttna på varandra. Och jag har aldrig riktigt fattat vad folk babblar om: Vadå tröttna på livet? Det finns ju så himla mycket att göra, se, upptäcka och lära sig. Man har väl helt enkelt olika syn på livet och världen och på vad som är roligt och tråkigt, viktigt och oviktigt.
Jag tycker hon är lite lik Gabjoss på bilden, viiisst?