Jag är uppvuxen med missbrukare, min mamma missbrukade alkohol och det var hos oss alla alkisar hängde och festade många ggr dygnet runt, jag har fått slängs ut, städat upp m.m efter mamma och hennes många ggr väldigt äckliga kompisar. Fick inte mycket sömn och jag började leva i min väska och flyttade runt bland olika vänner när det var som värst. Pappa skaffade ny fru så där passade man inte in, även han väldigt glad i spriten i perioder. Men dom är trots mina föräldrar som älskar mug trots allt dom har gjort mot mig så är dom i grund och botten inte hemska människor utan dom har hamnat på fel spår i livet och missbrukare är som två olika personer, när min mamma är nykter så är hon världens snällaste och på fyllan oftast en vidrig person. Sen tycker jag säkert att hon är vidrigare än andra just för att hon är min mamma. Men för fem år sedan så ringde min bror mig flera ggr på natten oxh till slut svara jag, jag kände att nåt var fel. Min mammas sambo sedan många år tillbaka hade blivit brutalt knivmördad mitt framför mamma av hennes ex. Allt började med bråk om mamma och att hennes ex misshandlade sin hund vilken mammas sambo blev fly förbannad över. Sen hämtar han stora köttkniven i köket oxh hugger honom om och om igen. Det sista han sa var till min mamma när blodet forsade ut genom bröstet på han ”Allt kommer ordna sig Elisabet” sen dog han efter en stund. Läste sen på Flashback att dom var ju alkisar och att mamma hade skaffat en ny älskare som var deras inneboende vilket inte alls stämde men så är det, det börjar spekuleras för i andras ögon så ser dom bara att det är en brottsling eller en missbrukare eller båda och men jag som jag växt upp i den här miljön ser människorna under all den där misären. Ursäkta för världens längsta kommentar men jag kan verkligen relatera till Jackie i det här. Nu var han inte min riktiga pappa men han såg mig som sin dotter och bar ett kort i plånboken som han stolt visade upp för alla och sa det här är min dotter. Jag lider verkligen med Jackie över hennes sorg.