GabJoss frågar om råd i sin blogg gällande ett ämne hetare än en bakad potatis – nämligen om en mamma kan vara borta från sitt barn när hen är 11 månader gammalt.
Jag är bonusmamma till större barn och kan inte riktigt identifiera mig med känslan och har därför ingen personlig erfarenhet men rent spontant känner jag att ”klart man kan vara det – barnet är ju med sin pappa i det här fallet” men alla tycker olika.
Hade det varit Dessie som frågade så hade folk förmodligen anmält henne till socialen bara för att hon skrivit inlägget.
Eftersom GabJoss bara godkänner positiva kommentarer i sin blogg så kommer diskussionen bli aningen vinklad och ensidig men här hos mig får man tycka precis som man vill så lufta gärna era åsikter.
Ugh, dum jävla fråga. Pappan är lika bra som mamman. Det är inte ”att lämna bort” barnet när det är ena föräldern som är med barnet.
Sen är det klart att så små barn kan ha barnvakt av människor hen känner sig trygg med, kanske inte över natten när de är så små men några timmar.
Sonen har haft ”nattbarnvakt” en gång. Då kom farmor/svärmor och sov hos oss. Jag jobbade natt och sambon var på 2-dagars kurs. Sonen var då ca 1,5 år. I övrigt har sonen varit någon enstaka timme under dagen hos farmor. Trots att han är över två år så vill jag fortfarande inte riktigt ”lämna bort” honom, han är ju min lilla bebis! 😀
Men gud vad duktigt!
Det är skumt hur många beter sig som att pappan inte är lika mycket förälder. Som typ ”hens pappa satt barnvakt” va? man kan väl inte vara barnvakt åt sitt eget barn? Och sen alla som HATAR Dessie för att hon lämnar sitt barn med hans egna pappa, ungefär som att det skulle vara en främling…
Hur set folk på singel pappor egentligen? Alltså såna som inte har mamman i deras liv alls och tar hand om barnet själv, det måste göra folk helt galna. Barnet är ju praktiskt taget föräldralös :'(
Off topic.
Fniss jag orkar inte (gammalt men ändå!):
http://annicaenglund.se/2013/05/14/billiga-jeansjackor/
VART exakt vill hon ha jeansjackan undrar jag? ? Jäkligt oklar bild…
alltså VA????
Å så är de nån som gör reklam för sexleksaker bland kommentarerna haha passande ju…
men VA?
Så stort VA, så sjukt oklar bild… Hahahha
Den här bilden på henne är så skum. Ser ut som hon inte har några armar och supersned kropp.
När min son var 13 månader var jag iväg i fem dagar. Det fungerade bra, pappan/min sambo var ju hemma med honom. Att det däremot kändes jobbigt att vara borta hemifrån i fem dagar är ju en annan sak.
Sambon har också varit borta i några dagar, då var han å andra sidan inlagd på sjukhus + operation.
Klart man som mamma inte kan ha ett eget liv, och ännu mindre när man har ett förhållande med pappan! Shit, barnet kan ju dö! Pappor kan inte ta hand om barn, det säger ju sig självt, penisen är alltid i vägen för allt! Pappan kan inte bära barnet, för penisen är i vägen. Pappan kan inte mata barnet, för penisen är i vägen. Pappan kan inte byta blöja, för självklart är PENISEN I VÄGEN! Nej, ska man bli mamma är det bara att sluta tänka på sig själv, nu är barnet alltid konstant viktigast. Skit i att borsta tänderna, ungen kan ju dö medan du fokuserar på din tandhygien! Så himla själviskt! Vara tillsammans med en man? Nej, bli lesbisk istället, så barnet har två mammor, så mycket bättre än en mamma och en pappa!
Haha. Nej men. Klart man ska kunna ha ett liv trots att man har småbarn. De fattar ändå inte något av vad som händer runt omkring.
Jag har faktiskt hört från väldigt säkra källor att om en pappa tar hand om sitt barn utan mamman närvarande under för lång tid, så kan snoppen ramla av! ?
??
På pappan eller barnet?!?!?!!
Ja jag vet, var hemifrån en kväll och den var borta för alltid ????
Självklart så går det bra. Vi lämnade bort dottern första gången när hon var 3 månader så att vi skulle kunna gå på bio. Gick super. Men hon sov inte borta förrän hon var 1. Om barnet är med ena föräldern när den andra är borta så är det väl inga problem alls? Men kanske inte borta från båda i flera dagar.
Idag har jag för första gången begett mig in i Gabbjoss kommentarsfält (pga hört att hon bara godkänner positiva kommentarer och jag får huvudvärk av för mycket ”fjäsk”). Blev bannemej chockad. Hon har svarat på varenda kommentar?! Aldrig förstått att det är så illa.
Tack för peppen fina du <3 STOR Kram <3 yadayadayada
Uääärk. Ska aldrig någonsin bege mig in där igen.
Till ämnet. Aldrig förstått varför vissa tror att bebisen kommer få psykiska men av att vara borta från mamman ibland. Tror mer det sitter i förälderns huvud. Så länge man tar det stegvis och inte bara plötsligt "försvinner" från bebisen och sedan är borta i flera dagar så bör det väl inte vara några större problem. Känner man att man inte kan lämna bebisen med pappan ett par dagar så kanske man har skaffat barn med fel man. Sen är ju alla barn olika och det finns kanske perioder där barnet är otroligt mammig (eller pappig) och blir förkrossad bara hon försvinner in på toa. Just i den svängen kanske det inte är rätt läge. Man känner väl själv vad som känns rätt och ska nog inte lyssna för mycket på vad andra säger och nog inte heller låta sin egna "oro" gå ut över barnet för mycket.
Jag är lite allergisk över människor som tycker och tänker hur andra ska uppfostra sina barn. Min personliga åsikt är att jag inte skulle lämnat bebin så länge då Jason inte är så gammal. Är säker på att de gör ett bra val, utan inblandning av andra
Hur skulle man göra om (‘touch wood”) olyckan var framme och mamman måste spendera tid på sjukhus? Är det inte bättre att pappan eller någon annan som barnet känner sig bekväm med, redan kan ta hand om bebisen själv i ett par dagar om något skulle hända mamman som gör att hon inte kan vara där?
Som jag skrev tidigare så bryr jag mig inte om hur Gabriella gör, läs en gång till. Jag skulle inte göra det men har inga åsikter om hur hon ska välja
”Min personliga åsikt är att jag inte skulle lämnat bebin så länge då Jason inte är så gammal”
Sorry skulle ha varit lite tydligare, jag var lite nyfiken på hur just du tänker och varför du inte skulle vara bekväm att lämna barnet med tex fadern i ett dygn? Är mest bara nyfiken, eftersom vi tydligen tänker olika och skulle vara intressant att höra från en annan synvinkel.
Själv så vill jag att mitt barn och jag ska känna oss bekväma med att någon annan tar hand om barnet om jag inte kan vara närvarande. Och vi ‘övar’ genom att pappan tar hand om barnet själv varje vecka, och vi har även bekanta som har varit barnvakt ett par timmar då och då. Och självklart var det lite jobbigt i början för mig, bebisen och pappan gick det ingen nöd på 🙂
Det handlar inte om en dag utan en vecka. Jag valde att inte vara borta så länge från mitt barn när han var liten för att jag hade inte behov av det. Tänker inte komma med några pekpinnar för det, alla familjer ser olika ut och väljer olika och jag är fast övertygad att Gabriella och du väljer vad som är bäst för er
Men jaaaa jag tycker självklart att hon ska åka, hon skriver ju flera gånger hur mycket hon vill iväg på det där! Bara för att man blir mamma ska en ju inte behöva ge upp hela sitt liv.
Ungen har väl en pappa?
Min man tar hand om vår son själv varje Lördag morgon, ibland blir det hela dagen till och med, så att jag kan ha lite ‘me time’ gå till gymmet, träffa kompisar, fixa håret… Det har vi gjort sedan han var 2 månader gammal (nu 5 månader) först gången var lite jobbig för mig och jag klarade bara att vara borta en timme. Nästa månad har jag bokat in mig på spa med en tjejkompis, kommer att vara borta över natten.
Pappan älskar och vill ha egentid med sonen, så det skulle vara elakt av mig att stå ivägen för det, trots att jag helammar. Jag brukar bara pumpa ut lite extra bröstmjölk under veckan som han dricker under tiden jag är ute, fast ibland så har det hänt att han ve och fasa fått lite välling ?
Poängen är att självklart kan man åka iväg som mamma så länge pappan är villig att ta hand om sitt eget barn, man måste bara våga släppa taget lite. Och är man lika neurotisk som mig så kan man ju öva först genom att vara borta några timmar varje vecka.
?
Jag lämnar mina barn hos sin pappa varannan vecka… Är jag en dålig förälder som anser att förhållandet till båda sina föräldrar är lika viktigt? Klart att barnen ska ha en pappa lika mycket som en mamma.
Är själv uppvuxen utan speciell kontakt med min far och det är oerhört tråkigt.
Finns ju faktiskt pappor som har ensam vårdnad om deras barn också, blir dessa barn automatiskt vanvårdade då eller? Nej, jag tycker självklart att om ett barn har två föräldrar så ska båda vara lika inblandade i den mån det är möjligt.
Ur ett anknytingsperspektiv bör inte barnet vara ifrån sin primära anknytningsperson i mer timmar än vad barnet är månader (vid 1 börjar man räkna dagar). Sen är alla barn olika och klarar av olika.
Hon skriver ju dessutom att båda är primära så SuperJason lär ju inte ta ”skada” av att hon åker iväg.
Jag har varit ifrån min son som nyligen blivit 1 år i max 3h. Det har inget att göra med att jag inte litar på pappan utan det är mer jag som får separationsångest. Han har aldrig haft barnvakt, och där är både jag och mannen överens om att vi inte är redo riktigt än, men vi håller på att ta sats så vi ska få lite ”egentid” :p
Kan vi prata om att flera av hennes kommentarer har hon svarat på under samma klockslag, måste vara fjordingen som står för halva delen av bloggen.
Tror han står för allt som har med kommentarer att göra. Godkänna snuttigull-kommentarer, svara på dem samt skriva alla dessa intetsägande kommentarer på alla andra bloggar, dvs spam.