Jag har precis lyssnat klart på Katrin Zytos debutroman ”Bucketlist” och jag vet inte ens vart jag ska börja.
Den här boken är pinsam – från början till slut.
Den känns som en pimpad självbiografi där Katrin velat lyfta fram utvalda element ur sitt liv men ödmjukast bäddat in dom i en fiktiv historia.
Jag som bott i LA blir nästan full i skratt av dom kapitel som utspelar sig där. Hennes karaktär bor till och med på samma lägenhetskomplex som hon och Bingo bodde på när dom var i LA och som ligger precis vid The Grove.
Affären Whole Foods ligger tvärs över gatan från lägenheten och där verkar hennes kunskap om LA ta slut vilket blir så pinsamt uppenbart om man bott där.
Att karaktärens personliga tränare i boken har samma namn som Katrin tränare i riktiga livet är så fånigt att det kryper i mig. Hoppas Philip Lailani inte godkänt det för i så fall tappar jag ALL respekt för honom.
Och hela scenen från Ellegalan är stulen DIREKT från slutet av ”How to lose a guy in 10 days”..
Sexscenerna är oinspirerade och allt annat än heta och Katrin använder slang på ett sätt som jag skulle förvänta mig av en fjortis. Den röda tråden saknas och jag skämdes nästan när jag lyssnade på boken på bussen hem av rädsla att någon skulle höra läckande ljud genom mina hörlurar.
Summa summarum:
Den här boken är nog faktiskt det värsta skit jag någonsin lyssnat på och då plöjer jag ändå runt 2 böcker i veckan.
Jag känner att mitt IQ minskat markant efter att ha tvingat mig igenom boken men nu vet ni – och slipper fördummas själva.
Gå aldrig i närheten av den här boken. Hade jag haft en pung så hade jag hellre suttit på den i en halvtimme än att läst den igen.
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.