Egoina:
Först trodde jag att Egoina hade skrivit fel och egentligen drog den där vanliga ”peppa dig själv-klyschan” – om du är bra på något, var inte rädd att visa det – men när jag fortsatte läsa så förstod jag vad hon menade.
Har ni någonting ni önskar att ni inte visat era färdigheter i och som nu resulterar i att lotten alltid faller på er nu?
Jag funderar… bada katterna brukar alltid falla på min lott men det är nog för att tycker att dom är smutsiga långt innan M. När Lilla Snöboll börjar se ut som en nerkissad snövall – då är det dags att bada.
Häromdagen såg hon ut som en regnbåge. Barnen hade målat med färgglada kritor på innergårdens asfalt som hon glatt låg och åmade sig i.
Jäkla skrälle.
Jag kan installera en skrivare…så nu är jag någon sorts dator-guru på jobbet.
Blä, samma här. Jag är urusel och vet ungefär bara hur man startar och stänger av en dator men så lyckades jag skriva ut en faktura och efter det var det kört. Nu tror alla att jag är wow på datorer och alla frågar mig när de behöver hjälp med något. Senast hade chefens dator dött helt och hållet och frågar om jag kan ”mixtra” med den så den kommer igång. Bah ehhh nej?!
Min mamma bad min pappa handla mjölk en gång då resten av oss var (mag)sjuka. Han handlade då 8 liter laktosfri mjölk. Ingen i familjen är laktosintolerant och på den tiden (90-tal) smakade laktosfri mjölk verkligen riktigt illa. Vi fick dricka asstark oboy (alltså med orimligt mkt oboypulver i för att döda laktosfria smaken) och sen gjorde mamma pannkakor på resten av mjölken så vi kids var väl nöjda ändå. Pappa har dock aldrig behövt handla mjölk igen. Alltså noll gånger på tjugo+ år. Så visst finns det strategier att ta till, jag tror nämligen att han gjorde det med flit… Han har inte dementerat det heller….
Jag dör, vad roligt. Men lite sorgligt också.
Ja. Min far är inte den jämställdaste av själar. Brukar påtala det för honom. Ofta. Han är ett pågående projekt som jag filar på så fort tillfälle ges. ”Du behöver inte uppfostra mig”. Eh. JO!
Har varit in här med några dagars mellanrum sen jag beslutade mig för att sluta läsa (ja jag har varit abstinent) men ser nu att allt är som vanligt igen, sidan funkar toppen. Woohoo!!
Min sambo krympte mina yllekoftor när han tvättade dem i 60 grader. Sen tumlade han en silkesblus. Han har sedan dess inte fått gå nära tvättstugan. Jag tror på riktigt att detta var en medveten strategi då att tvätta är det absolut värsta han vet. Jag däremot är förbjuden att laga mat efter några försök genom åren. Han tror att detta var strategi från mig men jag är verkligen så dålig kock som jag verkar. Vad han däremot inte vet är att jag visst kan byta däck på bilar och att man de facto får rengöra toaletter under graviditeten. Men det behöver han aldrig få reda på heller.
Det behöver han verkligen ALDRIG veta. En del saker får man undanhålla. Förhållanden mår nog bara bra av såna hemligheter.
Hade jag varit smart hade jag aldrig visat min karl hur grym jag är på att måla och då hade jag nog sluppit tvätta och måla om våra hus.
Jag blandar bästa snabbkaffet, vilket resulterar i att jag får gå upp först varje morgon för att göra kaffe till mig och min kille…
En gång nämnde jag i förbifarten att jag älskade att stryka skjortor när jag var liten (typ 10 år) så nu är jag fast :/
Tur att jag är totalt hopplös i köket så att jag bara är ”tillåten” att göra sallader och dylikt hahaha men jag klagar då inte!
Köra bil.
Haha min pappa, nu 60 år, är kanske en sådan där ”typisk karl”. Han kan ingenting om blommor, städning eller matlagning osv (de få gånger han har vart tvungen att laga mat så har han beställt pizza). Däremot kan han allt om bilar, att snickra och all DIY som krävs i ett hem. Men förra våren hade mamma opererat handen och hon behövde ha några blommor planterade utomhus i stora krukor som min pappa då fick i uppgift att göra. Tydligen var resultatet så vackert att det numer är min pappas syssla där hemma, att plantera blomuppsättningar. 45 år tillsammans och min mamma hade ingen aning att han kunde göra det så fint och bra, bättre än vad hon någonsin sett… min pappa påstår att det inte var något speciellt 😉
Hehe det är mitt främsta lifehack att vara ”värdelös” på saker jag inte vill göra. Alla mina kompisar tror att jag är värdelös på att laga mat. Därför faller det alltid på min lott att fixa vinet vid våra middagar (är ärligt talat helt okej på att laga mat men tycker det är sååå tråkigt. Vin är roligare). På jobbet hade vi tidigare en kopiator som var väldigt knepig. Den var jag helt värdelös på att hantera (officiellt. Jag är ju inte helt bakom flötet så bara man lärde sig rätta knepet gick kopierandet rätt bra. Ville dock inte bli den som all skrek på så fort det strulade…)
Uppväxt i resturangfamilj har lett till att alla vänner förlitar sig på mig när det kommer till matlagning. Ibland önskar man att man hade påstått sig ha tummen mitt i handen när man för sjuttielfte gången inser att man åter igen befinner sig i köket 😀
Jag har blivit oförtjänt datorexpert på jobbet. Vi har förstås en IT-avdelning också, men jag blir väldigt ofta tillkallad om någon har ett mindre mjukvaruproblem, eller inte vet hur man ska göra något i ett program, eller behöver installera nya grejer eller koppla in skärmar och… sånt. Men jag vet faktiskt inte riktigt hur denna vanföreställning kommit till, förutom att jag är snäll och alltid försöker – och ofta, med sunt förnuft, lyckas få till det.
Haha jag har en variant på den här. Jag kan faktiskt lite grann då jag håller på med dator mycket, både på jobbet och på min fritid då jag spelar en del.
Min pappa kommer alltid till mig med diverse problem, och när jag lyckas lösa dem åt honom blir han sur för att jag kan, typ ”du ska inte kunna så mycket sluta spendera så mycket tid vid datorn!!” så får jag typ en utskällning. Känns ärligt talat rätt orättvist =)