Jag har nämnt det förut, att jag tror vilka böcker man väljer att läsa eller vad man har i bokhyllan kan säga en del om en som person. 

 

Så jag tänkte att jag skulle göra en liten analys av mig själv för att se om det kan stämma. Medvetet har jag ju valt att hemma bara ha böcker om konst, leva i nuet, yoga och spiritualitet. Och de böcker jag lånat senaste tiden som inte varit romaner har handlat om meditation, chakran, andlighet, kroppens frekvens och energier… eehh det säger ganska mycket om mina intressen just nu ja. Så där stämmer teorin. 

 

Men jag tänkte vi kunde gå djupare än så och titta på de böcker jag läst under året, böcker jag valt på måfå för att omslaget var fint, böcker jag stått på kö för att läsa och böcker jag plockat upp för att jag hört någon prata om dem. Har de något gemensamt? Kan de säga något om mig?

 

Det här är det mesta jag har läst under året (det finns några fler titlar jag inte kommer på nu):

 

Lena Dunham – Not that kind of girl

Caitlin Moran – How to be a woman

Michèle Lesbre – Den röda soffan

Michèle Lesbre – Nina av en slump

Paula Fox – Förtvivlade människor

Ian McEwan – Chelsea beach

Lena Andersson – Utan personligt ansvar

Édouard Levé – Självporträtt

Édouard Levé – Självmord

Silvia Avallone – Stål

Muriel Barber – Igelkottens elegans

 

Och när jag ser dessa titlar framför mig så försöker jag se vad de har gemensamt.

 

Detta kan jag komma på:

Ingen av dem har ett lyckligt slut. De innehåller ingen spänning. De innehåller ingen lycklig kärlek. De skildrar alla en vardagsrealism. Det är mycket funderingar i böckerna, huvudkaraktärerna funderar kring livet, andra människor, sin position i världen, vad som händer i världen, vänskap, kärlek, ensamhet, framtid, dåtid, lycka och livsval. Jag skulle inte säga att någon bok är sorgsen, men de är väldigt lågmälda, väldigt filosofiska. Det finns många fina stunder, mycket kärlek och vänskap till vänner och familj. 

 

Haha herregud, det lät ju nästan lite deppigt och det stämmer inte, men det speglar min vardagsfilosofi under 2015 rätt bra. Huvudkaraktärernas funderingar är mina. När Anne åker själv på den transibiriska järnvägen i Den röda soffan, blir det mycket mer en resa inom henne själv än vad hon hade tänkt. Med all ensamtid på tåget börjar hon fundera på sig själv i relation till dåtid och minnen, nutid och framtiden som finns när hon kommer hem. Det är intressant och den lilla enkla boken satte sig hos mig och skapade en del tankar.

 

Så utan att jag ens har reflekterar över det har jag valt böcker som även om de är olika, ändå är av samma karaktär. Och då undrar jag om jag valt böcker för att jag har dessa filosofiska funderingar kring livet, eller om funderingarna kommit allteftersom jag läst böckerna? Ett inslag av både och kanske. 

 

Jag kanske läste all denna vardagsrealism som en motreaktion på allt det glada, peppiga och lyckliga slut livet som flödar i sociala medier? Det kanske är en motreaktion på självhjälpsböcker som heter LEV LYCKLIGT NU! 

 

….jag undrar vad som händer om jag bara skulle läsa ChickLitt eller Harlequin romaner under ett år? Får testa och återkomma med analys om de ändrar vad jag tänker på. 

 

 

Vad händer när ni radar upp era böcker? Ser ni något mönster som kan spegla er vardag?

 

 

Ps. Jag läste om den här nya boken idag och när jag såg min röda tråd så känns det som om den skulle passa in på mitt tema. Fick en sån ”om du du gillar det här skulle du säkert gilla det här” känsla. Fast ärligt så går den nog emot allt vad jag tycker och tänker, trots min vardagsrealism utan lyckliga slut. Men i ren ironi och djävulskap skulle jag kunna gå runt och säga ”du, jag tror det är dags för dig att ta på dig nej-hatten nu och hålla tillbaka dina känslor” till folk som är riktigt pepp på en idé. 

 

 

Stå fast: Vägra vår tids utvecklingstvång av Svend Brinkeman, Norstedts, 2015.