Nu i februari känns det nästan som om varje gång jag tittar i tidningen så är det någon stor författare som har gått bort. Bodil Malmsten, Harper Lee och Umberto Eco (de två senaste gick båda bort 19 februari 2016).

Mäktiga personer som gjort avtryck och påverkat, men den jag mest tänker på just nu är Harper Lee.

Denna kvinna har alltid fascinerat mig, och jag måste erkänna att jag blev än mer fascinerad när det skulle komma ut en ny bok förra året. Varför ge ut en ny bok nu när det gått så lång tid? Varför när hon sagt att hon aldrig skulle ge ut en bok till eftersom hon inte hade mer att säga? Frågorna var många, konspirationsteorierna otaliga och svaren obefintliga.

I somras var uppståndelsen stor efter att det blivit tillkännagivet att det skulle komma ut en ny roman med titeln Go set a Watchman. Boken kom att bli en av de bäst säljande förra året men kritiken var inte alls lika bra som den till hennes första bok, To kill a mockingbird, som handlade om segregation i södra USA på 30-talet. Judit Kiros skrev i DN att det ”känns att romanen är ett utkast”

Det visade sig ju också vara så att den ”nya” boken egentligen var ett första utkast till Mockingbird, skriven för över 60 år sedan, som blev ratat men legat kvar i ett låst kassaskåp.

Harper Lee född 28 april 1926 i Monroeville i Alabama, var dotter till advokaten Amasa Coleman Lee och Frances Cunningham Finch Lee och yngst av fyra barn. Hon studerade vid University of Alabama. Hon flyttade till New York 1949 där hon arbetade med att boka flygbiljetter samtidigt som hon skrev. 1957 lämnade hon in Dödssynden till förlaget J.B. Lippincott & Co och boken publicerades 11 juli 1960 och blev en omedelbar succé hos både läsare och kritiker. Hon valde bort ett liv i rampljuset, hon gav inga intervjuer och ville bara få leva sitt liv i fred. Nu den 19e februari gick hon bort i samma stad hon föddes i.

Hennes liv är en så stor kontrast till bokens succé, som kom att bli en enorm framgång, en stor del av skolundervisningen och omtalad som en bok alla borde läsa. Har du läst den?

Läs också min text Är det moraliskt fel att läsa Harper Lees uppföljare?

Om två veckor, den 14 juli för att vara exakt, släpps en ny roman av Harper Lee med titeln Go Set A Watchman (svensk övers. Ställ ut en väktare). Då det är 55 år efter första (och enda) utgivningen och eftersom Lee under alla år har sagt att hon inte kommer att ge ut något igen, har detta skapat många spekulationer, anklagelser och frågor kring varför det blir en utgvning nu. 

Harper Lee, 88, gav ut den numera välkända To Kill A Mockingbird 1960, och den har hittills varit hennes enda utgivna roman. Boken blev en enorm succé och medförde stor berömmelse – som Lee aldrig ville ta del av. Sedan 60-talet har hon inte ställt upp på en enda intervju eller tv-framträdande, som mest har hon skrivit ett brev till Oprah och låtit henne komma och äta en lätt lunch. När frågan om fler böcker kommit har svaret kort och gott varit att hon redan har sagt det hon vill säga.

Men så kommer det nu alltså ändå ut en bok efter så lång tystnad. Go Set A Watchman ska ha varit det allra första verk hon skrev och en föregångare till To Kill A Mockingbird. Den utspelar sig 20 år efter de händelserna, och den nu välkända karaktären Scout åker tillbaka till staden Maycomb från New York för att hälsa på sin far, Atticus. Hon får brottas med politiska frågor och faderns syn på samhället och minns en händelse flera år tidigare. Harper skriver i ett uttalande att när hon skrev denna bok för nästan 60 år sedan tyckte förläggaren att det var intressantare att berätta historien 20 år tidigare från ett samtida perspektiv, istället för genom tillbakablickarna 20 år senare, och att dessa kommentarer skapade To Kill A Mockingbird. 

Författaren själv ska ha glömt bort att detta manuskript ens fanns, men hennes advokat Tonja B. Carter ska ha hittat det när hon letade efter några dokument i början av året. Hon visade då boken för Lee och tillsammans beslöt de att publicera. Lee har själv inte gett någon intervju inför det här, men har i pressmedelanden sagt att hon är glad och entusiastisk över att boken ges ut.

Det är nu alla börjar fråga hur det här kommer sig? Varför ändra sin ståndpunkt 55 år senare, när man varit så bestämd för att vara ett one-hit wonder?

Teorin är att Lee ska ha blivit manipulerad till att göra detta av sin advokat, och att det egentligen inte är hennes vilja att publicera detta verk. Under många årtionden och ända fram tills november förra året var det systern Alice som var hennes advokat och den som hjälpte till att skydda och ta beslut. Då hon gick bort vid 103 års ålder togs den säkerheten och tryggheten bort.  Sedan en stroke 2007 har Lee bott på ett hem med dygnetrunt-assistans då hon sitter i rullstol, nästan är helt döv och blind, och sägs lida av stora problem med minnet. Tydligen är det också den nya advokaten som numera sköter all kommunikation med bokförlaget och alla pressmeddelanden utåt – villket har gjort vänner och grannar oroliga. 

Alla dessa spekulationer i att hon ska ha manipulerats till att skriva under rättigheterna till att publicera boken har resulterat i en utredning om ”elder abuse” av Alabama’s State Department of Human Resources och Alabama Securities Commission. De kom inte fram till att något skulle vara fel, men de har samtidigt vägrat göra detaljerna i utredningen offentliga – vilket fått många att överklaga.

Det är inte första gången som hennes verk skapar konspirationsteorier, vi har ju också den gamla skrönan om att vännen Truman Capote var den som egentligen skrev To Kill A Mockingbird. Hur det än är så tycker jag att det är så himla fint att så många värnar om Harper Lee! När hon sagt att hon aldrig ska ge ut något igen, och det helt plötsligt kommer en bok 55 år senare, då är det bra att så många undrar om det verkligen är något som den här äldre damen vill och försöker se till hennes bästa och att hon inte utnyttjas. Och vi får ju verkligen hoppas att utredningen som gjorde var grundlig och visade sanningen!

 Själv ser jag fram emot att läsa boken, men måste först och främst läsa om den första då jag inte kommer ihåg ett skit.