Häromdagen bloggade jag om det dummaste jag någonsin sagt. Men i morse, när jag av någon anledning tittade på mitt klassfoto från studenten, kom jag på någonting som jag vill ha osagt ännu mer. Ett skämt som var så tråkigt att det skulle vara direkt livsfarligt om jag kom att tänka på det om jag gick på en trottoar i samma ögonblick som det passerade en buss, eftersom risken skulle vara stor att jag skulle kliva rakt ut i gatan och låta mig krossas i ren skam.

Nu är ni nyfikna va? Håll i er. Det var ett par år efter studenten och jag sprang på en gammal klasskompis på centralstationen i Göteborg. När vi förhörde varandra om vad vi pysslade med berättade hon att hon läste kriminologi.

Och.

Då.

Sa.

Jag.

Det.

”Jaha, så du ska bli nya Leif GW Persson eller?”.