I Olof Lundhs senaste bok Landslaget enligt Lundh påstås det att Zlatan ägnat sig åt ”vuxenmobbning” under sina år i landslaget. Boken har vållat debatt även utanför sportens värld. På Aftonbladets ledarsida skriver Jonna Sima att vi ”måste prata om Zlatans beteende”. Men det måste vi inte alls. Har ni glömt hans klackspark mot Italien i Europamästerskapet 2004? Eller cykelsparken mot England på Friends? De andra 60 landslagsmålen. De elva guldbollarna?

Om priset vi fick betala för att uppleva alla dessa magnifika stunder var att en sittkissare från Kalmar och någon halvfigur i MFF blev mentalt nedbrutna tycker jag att det var en klockren investering.

Jag är övertygad om att Rasmus Elm kan vara oumbärlig i många situationer. Om en jordekorre fått ett ekollon i huvudet, svimmat av på träningsanläggningen och är i behov av mun mot mun-metoden. Eller om Marcus Berg behöver hjälp med att knyta en dubbelknut på sina fotbollsskor. Eller när konerna ska samlas in efter träningen. Men några avgörande mål i viktiga matcher har han, till skillnad från Zlatan, aldrig gjort. Och om man vill göra en omelett måste man knäcka några ägg.

Det enda Zlatan har gjort som är helt oförlåtligt är den här reklamkampanjen för Bethard.