Killar har skrutit om att de gör god carbonara i alla tider. Men det är fan någonting som har hänt i år. Det går inte att gå utanför dörren utan att höra spaningen att alla killar tror att de gör Stockholms godaste carbonara. Det har gått så långt att det har blivit mer irriterande att höra skämt om killar och carbonara än att höra på en kille som är helt övertygad om att han gör norra halvklotets godaste carbonara. Vore intressant om någon kunde ta reda på vad den rådande inflationen i carbonara-spaningar beror på.

Själv gjorde jag en oerhört roffig carbonara bara fram till häromdagen. Jag lärde mig den av mitt ex när vi var 20. Alltså, den är god och så, framförallt är den en otrolig madeleinekaka, men jag tror att man hade blivit korsfäst om man hade berättat om den för en italienare. Man gör den genom att först fräsa gul lök och bacon. När de har fått färg häller man på creme fraiche och pressar i vitlök. Sedan cayennepepprar man utav bara helvete. Man cayennepepprar tills man tror att man har pepprat för mycket, och sedan pepprar man lite mer. Sedan häller man i ärtor och champinjoner. Nej, jag skojade bara. Om ärtorna och champinjonerna alltså. Resten är sant. Det får stå och puttra i 10 minuter någonting och sedan är man klar.

Men på senare tid har jag börjat intressera mig för att lära mig att laga mat ordentligt. Därför lagar jag nu Paolo Robertos carbonara. Receptet hittar man här.