”Kan inte nån mer cool börja blogga. Typ du?” skrev CRFN till mig häromdagen. Äh. Facit till god smak kallade mig cool. Än sen?

Jag har länge velat ha en blogg. Men det har känts meningslöst. What’s the point när man ändå inte kan få 100 000 läsare om dagen längre? Skribenten är ju död, och så vidare.

Men nu när CRFN och Geniet skriver för oss känns det som att jag också vill vara inne och fördärva. Det är dags att göra bloggar coolt igen. Eller åtminstone göra konstgjord andning på skribenten.

Häromdagen var jag på möte på Perfect Day med min kompis Maja Asperö Lind. Maja, som drev Spy Bar tillsammans med Julia Frändfors någon gång i mitten av 1800-talet, skrev till Julia för ett tag sedan att vi två vill ha en podd men att vi inte har någon idé på format. Varpå Julia sjukt nog svarade att hon ville att vi skulle komma på möte.

Vi tog oss an det där mötet med en oerhört killig approach. Vi kom dit utan idé och förlitade på oss att det skulle räcka med att vara ”sköna”.
– Hur har ni tänkt att podden ska vara? frågade Julia
– Vi hade hoppats att du inte skulle fråga det, svarade jag.
– Vi ska väl vara transparenta och säga att vi inte riktigt vet. Men det ska liksom vara… gott snack, sa Maja.

”Varför ska någon lyssna på er podd då?” blev Julias nästa fråga. Jag fick hålla mig från att dra Seinfeld-referensen ”För att den finns i podcast-appen”.

Sen frågade Julia om vi kunde ge exempel på någon nu existerande podd som vår podd ska låta som. Då sa Maja något helt vansinnigt.
– Som en blandning av Stefan och Tomas och No such thing as a fish.

Stefan och Thomas??? Jag älskar Stefan och Thomas, men jag trodde att det enda vi var helt överens om gällande vår podcast är att det inte ska vara en sketchpodd. Dessutom har Maja uttryckligen sagt att hon inte vill att vi ska spela teater. Och nu säger hon alltså att vår podd ska vara som Stefan och Thomas. Hon är fan inte klok.

Trots det totala haveriet till möte ville Julia att vi skulle komma tillbaka om två veckor och spela in en pilot, så att hon får höra om det är så gott snack som vi påstår. Sedan får vi se vad som händer.

I slutet av mötet frågade Julia om vi tänkt någonting på namn.
– Jag kom på ett namn som jag hatar, jag sa det som ett skämt, men Maja älskar det.
– Vad är det då?
– Frasse-Majas detektivbyrå.

Det visade sig att både Julia och Perfect Days poddproducent delade Majas förtjusning över det idiotiska barnprogramsnamnet. Så nu kanske jag måste leva med att ha en podd som heter så.