Hade blockat B i alla kanaler och är LITE för gammal för att fatta hur man avblockar. Det går ju inte att söka på dom? Jag förstår att det går att lösa i nån inställning men jag orkar inte ok?  Men så dök han upp på Tinder. Jag svajpade höger. Fingers crossed. It’s a Match! wtf? Jag frågade om han skulle må bättre av att ses och snacka lite om allt som hände. 

Slog mig sen att det GÅR faktiskt ibland att hitta folks nummer på typ hitta.se också men telefonkatalogen (inte ens den digitala) är fan inte top of mind längre. 

Han ville ses och vi bestämde träff på fik pga neutral mark tänkte jag var klokt men jag var otroligt trött på kvällen och Waynes Coffes hårda Picard-belysning kändes så satans omysig så jag föreslog att vi skulle ses hemma hos mig istället. Han hade uttryckt en saknad efter Bruce (min nakenkatt) så jag tog tillfället i akt och använde det som argument för att ses hos mig. Medveten om riskerna med detta. 

Jag skrev till en vän precis innan “Sätter 500 på att jag kommer bli blödig förlåta o att han sover här ikväll”

När han kom satt jag och Bruce och kollade på naturfilm och det var skönt att inte sitta mittemot varandra på ett fik och behöva ha ögonkontakt konstant. Nu kunde man säga något när andan föll på medan Henrik Ekman med trygg stämma berättade om Milos huggorm och eleonorafalken (som tydligen båda lever på våra flyttfåglar) och Kretas gåsgamar och vilda getter.

Han sa förlåt och jag sa att jag uppskattade att han sa det och sen tittade vi lite på nyheterna och han la sitt huvud på min axel och en del av mig ville vända mig om och kyssa honom men jag valde (för ovanlighetens skull) att lyssna på en annan mindre impulsiv del del av mig som sa att jag inte borde göra det. Sen gick han och jag satt kvar med mina förvirrade tankar om svek och förlåtelse och kände mig inte klokare men bra mycket bättre till mods. Få saker känns trots allt bättre än försoning.