Vi har ett oroväckande långt gånget internskämt på kontoret. Det handlar om den erotiska antologin Kärlek i maskinernas tid, med undertiteln Erotik, romantik, fantastik. Jag tänkte dela med mig.

Det började vi att vi fick den här, ärligt talat lite piniga, boken skickade till oss på kontoret. Vi började lägga den på varandras skrivbord så att den som hade den fick skämmas för sina futuristiska böjelser. När vi tröttnade började vi smyga ner den i varandras väskor, så att man med skräckslagen blick tvingades fiska upp den ur tygpåsen på tunnelbanan på väg hem. Här passar jag på att ta en paus för ett kort utdrag ur novellen Hett begär på Xyldax VII av Love Kölle.

”När Gorthu skymtade konturerna av sin annalkande partner i horisonten, utsöndrade Gorthu i sin tur det tjocka, kesoliknande sekret som var nödvändigt för att älskogen alls skulle kunna äga rum. (…) Gorthu och Ithulac behövde varandra, nu! Nu. Ithulac lutade sig bakåt, och blottade sitt allra heligaste; de nedre regionerna, där såväl den hala springan som den ståtliga och pulserande kärlekspålen, satt. Gorthu brast ut i ett glädjefullt och medgivande skrän – illa kvickt satte hen sina motsvarande kroppsdelar mot Ithulacs sköte, och de lät sina många tentakler trassla in sig i varandra i ett kaotiskt, men ömsint, virrvarr av sladdriga lemmar.” 

När min kära kollega Pelle skulle åka till Mexiko innan jul kom jag och min andra kära kollegor Josefin och Anna på det ultimata skämtet. Vi slog in boken i presentpapper och gav den till Pelles resesällskap, som i smyg smugglade med den över världshaven och, på självaste julafton, la julklappen på Pelles huvudkudde. Han öppnade hungrigt paketet, och:

Well played, kollegor. (Pelle själv hävdade först att han inte överhuvudtaget öppnade boken, korrigerade sen sitt uttalande till att han skummade någon novell, innan han erkände att han hade sträckläst hela. Det sjukaste var att han faktiskt tog med den hem till kontoret igen.)

Häromdagen kom jag plötsligt att tänka på hur länge sen det var jag såg Kärlek i maskinernas tid (efter att jag en dag smög ner den i Amats tygpåse) – och mycket riktigt fanns den gömd i trälådan på skrivbordet där jag förvarar diverse. Jag började bläddra. Alltså, ett utdrag till ur Hett begär på Xyldax VII:

”Med sina erigerade stalagmiter till köttstavar letade de två älskande inuti varann; den enes innanmäte var ett underbart landskap att kartlägga och betvinga, att göra til ett tillfälligt hem, om så bara för några minuter – slemhinnornas cellmembran var rosa moln att andas in och låta själen, vilande luta sig mot. Genitalierna blev händer med vilka de skulpterade varandras innersta väsen som smekte partnerns själ och som kysste romsäckarnas skummande mynningar.”

Har även haft högläsning av denna novell på kontoret, med följden att ingen kunde se mig i ögonen på mycket länge.

Nu gick Pelle ifrån sitt skrivbord, ska gömma boken på något jävligt smart ställe.