Kollage skapat av kollagespecialisten Karin Londré. Obs: bilden är ett montage.

Igår hade Aftonbladet årlig kulturfest på KB i Stockholm. Jag var, konstigt nog, bjuden.

Jag misstänker att min inbjudan hade ganska mycket att göra med att jag skrev snällt om Åsa Linderborg när hon blev yxhotad av K. Svensson för några månader sen. Läxa: det lönar sig att vara snäll mot Åsa Linderborg. Tyvärr kommer jag kanske aldrig bli bjuden igen, eftersom jag tänkte dela med mig av hur den här festen faktiskt var, vilket känns som ett kontraktsbrott och en kränkning mot Åsa Linderborg.

Men jag kan bara inte låta bli.

 Den trista uppladdningen. När jag mottog inbjudan frågade jag försynt om jag kunde få ta med mig min kollega & vän Karin Londré. Det fick jag absolut inte, inbjudan var strikt personlig och inga +1 gällde. Min kollega & vän Karin Londré hävdar bestämt att det hela beror på att hon är judinna. Trist, Aftonbladet Kultur!

 Den omoderna buffémenyn. All mat som serverades var som hämtad ur en fräsch receptbilaga som står vid kassan i mataffären – fast från tidigt tvåtusental. Här följer ett urval: couscoussallad med grillad zucchini och paprika, foccacia, röra på soltorkade tomater, kycklingspett, rostade rotfrukter, rödbetor och fetaost. Det är inte att det inte var gott – det var gott – men herregud, uppdatera er referensbank. Har ni ens hört talas om grönkål?

 Det generande skrattet. Aftonbladets litteraturpris gick till poeten Jila Mossaed. När hon blev intervjuad på scen av Anneli Jordahl berättade hon hur svårt det var att lära sig säga bokstaven ö om man pratat persiska i 38 år. Då brast publiken ut i ett gapskratt. De skrattade i flera sekunder, bullrigt och högljutt, ett skratt från publikens gemensamma mage. Kan inte riktigt sätta fingret på varför det var så konstigt att alla skrattade så mycket åt det. Men det var det.

 Det lika generande ”JAAAAA!”-vrålet. Snälla nån, jag tycker också av hela mitt hjärta att Nina Björk förtjänar det Axel Liffner-stipendium hon fick motta, men någon måtta får det väl vara på lyckan när vinsten tillkännages. Besinna er, kulturmän.

 Den högkvalitativa neggningen. Åsa Linderborg, I salute you. Jag hoppas nämligen att din stora felsägning var en medveten The Game-strategi och inte ett genuint misstag. För det var ljuvligt när du skulle presentera vinnaren av Hummerkniven, som går till (fritt tolkat av lilla mig) ”årets goaste liberal”, och genomgående kallade Eskilstuna-Kurirens politiska redaktör Alex Voronov för Axel! Så ska motståndarna tas, am I right, Åsa?

 Det passivt aggressiva minglet. Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli kom vid ett tillfälle fram och satte sig vid mitt bord. ”Vi vill mingla med dig”, sa de. Till saken hör att de nyligen talade om mig i ett avsnitt av (min favoritpodd) En varg söker sin pod. Kul, tänker ni! Kompis det går bra nu! Men tyvärr blev jag uthängd som kvinnohatare. Var därför lite nervös och tror att jag hanterade det genom att börja skämta tvångsmässigt. Har dock aldrig mött någon som fnittrar så mycket åt vad man än säger som Liv Strömquist! Jag gick ut och tog en cigg med Caroline, som hon hastigt avbröt halvvägs igenom eftersom hon kom på att hon ammade och absolut inte fick röka. Innan hon rusade hem hann hon säga ”du skriver jättebra, vi gillar dig jättemycket”. Kände mig mer gamead än Hummerkniven-vinnaren Alex Voronov.

 Det övriga skvallret. Det enda alla ville prata med min chef, Jenny Nordlander, om var att hon är gravid. (Note to self: bli aldrig gravid, det verkar skittråkigt att aldrig få prata om något annat.) Malcolm Kyeyune, ena halvan av kommunistpodden Marcus & Malcolm, var kvällens mest uppvaktade person. Johan Wirfält vägrade prata om något annat än bostadsmarknaden i Stockholm. Hynek Pallas hoppas att ingen annan ska börja skriva om romer i Tjeckien, då har han förlorat ”sin nisch”. Daniel Sjölin är väldigt, väldigt söt. Nina Hemmingsson är väldigt, väldigt söt. Min farbror, Karsten Thurfjell, var där och berättade för alla som ville lyssna att han var min farbror. Andres Lokkos nyårslöfte för 2016 är att inte skriva en enda text folk kan tycka är ”klok” (jag föreslog ödmjukt att han hade en ålderskris).

Morgonen efter festen mottog jag en snap från kändispoeten Elis Burrau. Han har en hälsning till Expressens och Aftonbladets kulturredaktioner.

/er utsända skvallerkärring/infiltratör i Stockholms kulturelit