Två med oväntad ålder: Maddy Ziegler och Sia Furler.

Se det här som en pågående serie av scoop – först avslöjar jag Kanyes (inte så hemliga) längd, och nu: Sias (inte så hemliga) ålder.

Men ärligt, vem hade kunnat gissa att hon är fyrtio? Jag har, min osunda kärlek till Chandelier till trots, aldrig googlat Sia. Alltså, jag har aldrig tagit reda på hur hon ser ut. Döm alltså om min förvåning när jag plötsligt drabbades av en oemotståndlig lust att få se hennes ansikte framifrån och inte bara som en page i en fåtölj, Skavlan-style.

Så jag googlade. Och chockades! Både av hennes utseende och av hennes ålder. Har så svårt att få ihop det ansiktet, och att ha nått åldern ”definitivt vuxen”, med party girls don’t get hurt. Tycker hennes röst skriker max 29. Men det kanske bara är jag som är ung.

Å andra sidan blir jag chockad av varje fakta om kändisar jag får veta (alldeles nyss: att Rihanna bara är 27! + att hon tydligen har ihop det med Leo DiCaprio, hur kan jag missa sånt?), så jag vet inte, det här kanske bara är scoop för mig och ingen annan.

Igår var jag upptagen med att täcka mina bloggkollegors utmärkta rapportering från Grammy Awards 2015. Idag är jag redo att tapetsera detta utrymme med min egen. Här kommer det bästa från Grammys-kvällen.

1. Gud, blev uppriktigt chockad av hur bra FourFiveSeconds var? Jag har varit så djävulskt oimponerad av den alla gånger jag har försökt lyssna tidigare, och fnyst åt alla som sagt att Rihanna ”aldrig sjungit så bra”. Jag håller fortfarande inte med (Har ni hört Take A Bow? Fly? Eller, ni vet, Pour It Up?) men är iallafall mycket mer positivt inställd till låten nu, all thanks to hennes fantastiska one woman show på scen. Däremot mycket tveksam till Paul McCartneys konstiga minspel under hela framträdandet. Ärligt, hade de verkligen behövt filma hans o-face så ofta? Lite stötande, tycker jag. 

2. Som alla som någon gång har varit med mig på en plats där populärmusik spelas vet, håller jag Sias Chandelier som något av det bästa i popväg på mycket, mycket länge. Jag fattar liksom inte hur den låten kan få finnas. Blir också, pinsamt nog, fortfarande djupt berörd varje gång jag ser videon. Och därför blev jag ologiskt glad över att Maddy Ziegler hade hittat en kompis – i form av Kristen Wiig, no less – i Grammys-framträdandet! Så fin stämning. Torkade en stillsam tår på kontoret.

3. Jag tror att det korrekta ordet för vad jag känner inför dessa bilder är: *squeal*. Älskar röda mattan-hångel! Kim är så fucking snygg i sitt korta hår! Och Kanye var så fin i sin plyschdräkt från kommande Adidas/Yeezy-kollektion, se nedan. Matchande pyjamasoutfits, check. (Läser du detta, pv?)

Har officiellt dött och kan inte säga något mer efter att ha tagit in denna bild.

För mer njutning från kvällen, se som sagt mina kära kollegors recaps, röda mattan-genomgångar och tankar.