Nu har jag läst saker på internet igen! Den här gången är jag tyvärr mer utom mig av irritation än förra veckan, när jag bara läste härliga saker. Ni förstår, Boys har ju haft premiär.

Och på grund av detta mansmys till public service-serie har de båda huvudrollsinnehavarna, Adam Pålsson och Armand Mirpour, fått uttala sig om saken i diverse medier. Jag vill bara lägga några citat här, så att de har lagts någonstans. De är för roliga för att bara få försvinna ut i cyberrymden.

1. Adam Pålsson till SVT:
– Det har ingenting med Girls att göra. Någon skrev att vi misslyckats med att beskriva hipsters. Det är bisarrt. Vi har aldrig velat beskriva hipsters. Det har aldrig varit vår intention.

Jaså, en serie som handlar om ”hippa” tjugo-somethings med stort kulturellt kapital i storstan, som dessutom heter Boys – jo jag sa, DEN HETER BOYS –  som inte har någonting med Girls att göra? Nej, det verkar rimligt att förlägga alla scener till Trädgården och sen vägra kännas vid begreppet ”hipsters”.

2. Armand Mirpour till Café om hur han ser på sin manlighet:
– Jag gör mitt bästa för att vara medveten om och synliggöra mina privilegier som man. (…) Jag önskar att genus lärdes ut från tidig ålder.

Ett tips till tjejer som dejtar killar: om du träffar en kille och han yttrar dessa bevingade ord, vänd dig om och rusa i motsatt riktning. Det är såna man inte vill möta i en mörk gränd.

3. Adam Pålsson till SVT:
– Det är skitbra att Girls finns. Det är skitbra att alla tv-serier finns.

Är det här vi har nyckeln till Boys existens? De bara: ”Det kan ju inte skada med en tv-serie till. Ja, alltså, vilken tv-serie som helst. Alla tv-serier är alltid bra. Vi gör en vi också, det kan ju bara bli bra.”

4. Armand Mirpour till Café, på frågan om han har fler tjej- än killkompisar:
– Vi lever i en tid då hela könsbegreppet håller på att struktureras om. Jag har fler vänner som identifierar sig som tjejer än jag har vänner som identifierar som killar.

Ursäkta en ”jagsvag kritiker” (Adam Pålssons citat) men jag vet inte om Boys är en jättebra skildring av att ”könsbegreppet håller på att struktureras om”. Dessutom: det har inget med frågan att göra! Sluta skryta med dina kunskaper om ”identifierat kön”! Du har missuppfattat begreppet!

5. Adam Pålsson till SVT, på frågan om det är ”känslan av att ha sett onani i tv” (!) som stör kritiker:
– Killar runkar. (…) Min karaktär säger att han har ett hjärnspöke som talar om för honom att han har mindre snopp än alla andra, och att det begränsar honom. What’s in it to hate?

Ingen kommentar.

Vill ni läsa något som ger er hopp om livet igen? Mina stjärnskribenter Valerie Kyeyune Backström och Sanna Samuelsson har chattat om serien. Varsågod för ny livslust!

/ett hjärnspöke som talar om för Adam Pålssons karaktär att han har mindre snopp än alla andra

Vill ni se något hjärtevärmande när det är lite för tungt och grått ute för ens personliga smak? Klart ni vill. Efter beskedet om att David Lynch hoppar av återskapandet av Twin Peaks har nu det gamla gardet, skådespelarna från originalserien, spelat in en snälla-kom-tillbaka-video.

I videon går de – med varierande engagemang och framgång, ska sägas – in i sina tjugofem år gamla roller. Twin Peaks-bo efter Twin Peaks-bo yttrar orden: ”Twin Peaks without David Lynch is like…” – ja, som vad? Vi går igenom deras sägningar, tycker jag.

Sheryl Lee, förstås mer känd som Laura ”Wrapped In Plastic” Palmer, och fortfarande fruktansvärt snygg, inleder starkt: ”Twin Peaks without David Lynch is like a girl without a secret.” Komplett med liten huvudskakning och karaktäristisk allvetande blick.

Kanske allra mest lyckad i sitt tillbakatagande av rollen: Dana Ashbrook som spelar Bobby Briggs. Och det baserar jag uteslutande på hans svinjobbiga vana att aldrig kunna stänga munnen ordentligt när han har pratat klart. Kan inte förstå det här citatet, dessutom: ”Twin Peaks without David Lynch is like a dog without a bark.” Vadå för dog? Jag minns ingen dog? Eller har han inte förstått att alla andra använde liknelser som hade med deras roller att göra?

Sherilyn Fenn, som spelar alla manic pixie dream girls förebild (och alla killar som vill ha en manic pixie dream girls drömtjej) Audrey Horne, konstaterar: ”Twin Peaks without David Lynch is like eyes without brows.” Hon har tagit med sig sitt barn, som skriker ”brows”. För barnet är det verkligen viktigt att ögon alltid följs åt av brows. Pluspoäng för att Sherilyn är så rar när hon skrattar.

Min favorit! Mädchen Amick, det vill säga älsklingen Shelly Johnson, helt cool och lite divig: ”Twin Peaks without David Lynch is like a waitress without her uniform.” Som att hon inte kan fatta att David Lynch inte vill vara med och bara känner ett ”men duh”. ”Men duh”-attityd = fortfarande coolt i mina ögon.

Så lågupplöst att man nästan inte ser att det är Peggy Lipton, i staden Twin Peaks känd som Norma Jennings på Double R Diner, som iklädd Steve Zissou-mössa säger: ”Twin Peaks without David Lynch is like pies without cherries.” Rart! Dale Cooper hade varit stolt! On another note: fyfan vad snyggt hår hon har, måste ordna likadant snarast.

Haha, varför är det verkligen lagstadgat i Twin Peaks att alla killar måste ha så störigt minspel? James Marshall, som spelar James Hurley, la inte många sekunder på att vare sig tänka ut eller artikulera sin mening: ”Twin Peaks without David Lynch is like a motorcycle without its rider.” Vinden måste ha vänt när han gjorde en ”vad fan är det jag ser långt bort vid horisonten”-min back in the days, för sen dess har han uppenbarligen aldrig kunnat se ut på något annat sätt.

Kimmy Robertson, som spelar den karikatyrartat blåsta polissekreteraren Lucy Moran, återskapar sin karaktär perfekt: ”Twin Peaks without David Lynch is like a sheriff station without donuts…?” Diane, påminn mig att ta reda på om Kimmy Robertson pratar såhär i verkligheten.

Gary Hershberger som spelar Mike Nelson: ”Twin Peaks without David Lynch is like a letterman’s jacket without the letter.” Tillåt mig att somna.

Catherine E. Coulson, alias The Log Lady: ”Twin Peaks without David Lynch would be like the log without bark.” Har aldrig kunnat uppbåda minsta lilla intresse för Log Lady och är av åsikten att det bara är kvasiintellektuella killar som tycker att hennes nonsensprat fungerar som livsinsikter, men ja, hon känns ju som typexemplet på lynchig stämning.

Sötis! Till och med satt på sig lilla ögonlappen, Wendy Robie som spelar Nadine Hurley. Typ den karaktär man känner mest för (förutom, obviously, Shelly Johnson)? Dessutom säger hon det raraste av alla: ”Twin Peaks? Without David Lynch?! Is like drape runners. Without cotton balls.” Åh, Nadine.

Vid det här laget kan man börja känna sig lite trött på putslustiga oneliners till en numera ganska medioker regissörs ära, men. Al Strober, som spelar BOBs accomplice MIKE, har ändå ansträngt sig och tänt en brasa för att yttra orden: ”Twin Peaks without David Lynch is like fire without the heat.” Alltså, rätta mig om jag har fel, men försöker han inte vara lite erotisk? 

David Lynchs dotter (hur lik honom?), med ett sönderrivet lapptäcke i håret och en chestpiece bestående av en hand som kramar en dollarsedel (?!), tog sig friheten att tweaka formen lite: ”Like a hole with no donut. No Twin Peaks with no David Lynch.” Hon har ju skrivit The Secret Diary of Laura Palmer, så hon om någon borde veta.

När jag konfronterade lil Svante om detta, komplett med chattpip och ”gud vad gulligt!”-utrop, erkände han att han tyckte att det var jobbigt att se. Jag bad honom utveckla: ”Jobbigt att se dessa c-list-skådespelare få se sin dröm gå upp i moln, och hur de nu desperat kämpar för den.” Alltså, jag är beredd att hålla med om att det känns åtminstone lite deppigt, men mest tycker jag att det är fint. Jag har personligen inte så mycket till övers för David Lynch, och har dessutom en konspiratorisk känsla av att hans avhopp bara är en del av införarbetet med nya säsongen, men jag älskar fan när folk är lojala.

Eller så är jag bara on my soppiest behavior som fällde en liten tår över detta.

Nej, nu kokar det i undertecknads annars så sansade hjärna.

Här gick man runt och trodde att det allra minst trovärdiga i Blå ögon (som jag ligger lite efter i, ja) var att nazisterna håller sig med en historielöst okaraktäristisk kapitalismkritik, som på sätt och vis gör dem marginellt mer sympatiska än nazister i verkligheten är. Förutom att de skyller kapitalismen på ”världsjuden”, då.

Sen kom jag till scenen där trygghetspartisten har på sig en tröja med Blade Runner-tryck. 

”Off world colonies”! Att Blå ögon-skaparna har mage att tro att Olle Nordlöf, trygghetspartist med Backstreet Boys-frippa och aggressionsproblem, skulle kunna uppskatta detta mästerverk. Vägrar dessutom acceptera att den gubben och jag skulle dela favoritfilm. Men vill ha tröjan, så hit me up, SVT:s kostymförråd.

P.S. Min kille anser att jag måste sluta tycka att jag är speciell som gillar Blade Runner. Han kan ha rätt. D.S.