Idag har jag haft en sån där ”sista dagen innan mensen verkligen kommer”-dag. Ni vet: mensvärken dallrar i skötet, svullnaden spänner i byxmidjan och en måste springa på dass stup i kvarten för att se om mensen kommit på riktigt eller om det bara var en ”fantommens”. 

Fantommens. Ni vet vilken jag menar eller? En känner liksom att något ”kommer ut” och att det blir varmt och lite obekvämt men när toan uppsökes för kontroll så är det ingenting där. Ingenting har kommit. Trosan är helt tom och torr. En ökenbuske rullar förbi. 

Jag har undrat rätt mycket vad denna fantommens består av. Luft, uppenbarligen, men är jag verkligen så bra på att fantisera att jag har fått mens att jag faktiskt fysiskt kan KÄNNA den? Uppenbarligen.

Och då blir jag naturligtvis nyfiken på vad denna mentala förmåga har för potential. Om jag enbart genom att tänka mycket på mens kan känna mensen sippra fram och lägga sig som en hinna över hela skrevet, vad kan jag då mer känna med hjälp av enbart min mentala kraft? Kan jag frambringa illusionen av en ryggmassage? En känsla av att jag skvalpar omkring i en vattenbassäng? KAN JAG PÅVERKA KÄNSLOR AV SMÄRTA?

Om vi säger att jag får lepra till exempel. Att jag en morgon när jag vaknar helt plötsligt har börjat ruttna med kroppsdelsbortfall som konsekvens. Kan jag då, om jag fantiserar tillräckligt skickligt, även frambringa en rejäl huvudvärk för att sätta pricken över iet? 

Hur mycket av den huvudvärk som jag känner idag är mentalt frambringad eftersom jag förväntar mig att få detta fysiska besvär i olika situationer? Hur mycket av ens övriga pinor och elände är blott en illusion skapad på samma sätt?

Och om jag nu kan skapa rent fysiska känslor av obehag genom tankens kraft, kan denna förmåga vändas till något positivt så att jag helt plötsligt lever i en smärtfri värld fylld av enbart kärlek och lamm som vilar tryggt bredvid huggormar?

Detta är mycket spännande sak att gräva ner sig i en hel kväll.