I helgen var jag med en kompis på Nordiska Akvarellmuseet ute på Tjörn (en slags ö i Göteborgs skärgård) och kollade på en preformer som kallar sig för Baby Dee. Bussen dit från Göteborg var gratis, så det var bara inträde som kostade (100 spänn) och det var helt enkelt makalöst tycker jag. Nämen allvarligt. 100 spänn för att få åka till ett fint museum ute på Tjörn och se en intressant preformanceartist från USA som gör jätteannorlunda musik, det är inte så tokigt. Hen spelade låtar som typ ”I am a stick – and I am happy”, och den där låten som handlade om att hitta en fin albinopojke att misshandla på olika ondskefulla sätt. Jättehemsk låt. Och så nån låt som gick ungefär så här: ”Jesus is beating up my mother. Whos gonna save me now?”

Hur som helst. Väldigt fin kväll i inspirerande miljö. Såg även en konstutställning med Olly Lyytikäinen som innehöll en massa tavlor, skisser, kraffs och regelrätta målningar. Han hade väldigt blandad stil, det var svårt att tro att en och samma konstnär gjort alla verken. 

Uppskattade INTE hans tolkningar av Kalle Anka, jag hatar konst som innehåller Kalle Anka av så många olika skäl,  men som tur var så var det långt ifrån det enda han visade upp. Annars hade jag sökt upp och dödat honom. Nej jag skojar bara. Hehehe. Han dog -87.

Bussresan hemåt gick 22.00 vilket var helt lagom för en som är såpass ointresserad av fest och uteliv som mig själv och så kunde jag kliva av i Kungälv också. Så jävla gott. Fast jag var tveksam ett tag. Jag trodde att busschauffören skulle glömma att släppa av mig i Kungälv trots att jag påminde henne vid påstigningen så jag var helt spänd hela hemresan. Jag följde bussens rutt på GPS:en som syntes på skärmen längst fram i bussen samtidigt som jag spände hela ”korsetten” (det vill säga musklerna i rygg och mage). Hade bussresan pågått i två-tre veckor hade jag förmodligen gått in i väggen och behövas läggas in av all stress. Men så körde hon in på Kungälvsmotet efter ca bara en halvtimme och jag kunde kliva av med en känsla av att jag hade privat chaufför och att bussen var min och att alla andra människor på bussen bara var folk jag låtit stiga på eftersom jag var så generös och oändligt givmild.