Idag läste jag om linbanorna som Göteborgs stad vill installera. Tanken är att den ska se ut ungefär så här:

Enda egentliga problemet som projektarbetarna har stött på är att folk är alldeles för positivt inställda, till och med dom som skulle bo nära linbarnorna visar en brinnande optimism. Därför har Trafikverket gått ut med en förfrågan till allmänheten: 

Så är du en skeptisk pessimist som inte gillar tokroliga Göteborgslösningar, ring in till Göteborgs stads växel och säg att du hatar allt som har med linbarnorna att göra så kopplar dom dig vidare.

Själv ställer jag mig med den positiva skaran. Jag har alltid tyckt att linbanor är jättespännande, för dom är precis som berg-o-dalbanor fast långsamma. Det som är lite läskigt är att vagnarna kansk rätt som det är störtar ner i vattnet.

BILD: Ncc och White arkitekter. Spiderman som räddar en fallande korg har jag redigerat in.

Det är 20 år sen som det var snökaos i Göteborg och jag kollar den här filmsnutten och drabbas av nostalgi

Inte för att jag var där, för jag befann mig över 100 mil norr om Göteborg i Latikberg, Vilhelmina. Men jag minns att jag såg nyheten på TV och att jag inte fattade grejen. Mamma fick förklara för mig att i Göteborg så är det onormalt med så mycket snö (vilket på samma gång förklarade folks tveksamma skidåkarteknik). 

Jag var tio år den där dagen och jag hade ingen aning om hur mycket mer det är som är onormalt i Göteborg. På den tiden hade det inte ens slagit mig att det finns folk i Sverige som normalt inte måste stanna för renskockar, som normalt inte blir på spänn när dom hör en bil och som normalt inte får en halv hjärtattack när dom under promenaden blir skrämd av en tjäder som legat och tryckt i nån buske.  

Allt detta var något jag fick inse senare i livet, inte minst då jag flyttade till Göteborg. 

Det var ungefär så här jag såg ut när allt jag visste om Göteborg var att det bodde massvis av tjocka små gubbar där som jämt drog skämt inför en eventuellt ganska full publik. 

Äntligen kommer EU och sätter ner foten och säger att Öland minsann inte är en riktig ö (länk DN). Riktiga öar har inte broar till sig, det förstår ju vem som helst, och det glädjer mig oerhört att fler än jag förstår det. 

Så nu kan vi väl sluta med den här löjliga vandringssägnen att Hisingen i Göteborg skulle vara en ö? Jag är så jävla trött på folk som sitter och skryter om att Hisingen är ”Sveriges femte största ö” (har även hört påståenden om att den skulle vara ännu större). Och dom som bor där är värst av alla.

”Jag bor på Hisingen” säger dom och i princip stoppar en rökpipa i mungipan samtidigt som dom gungar på imaginära gummistövlar för dom känner sig så ”ö-bo”, såååå ”ur-Göteborg”.

Jag skämtar inte. Det finns asmånga Göteborgare som känner sig både coolare än alla andra och lite ”förvildade”  för att dom bor på ”en ö”. Självbedrägeriet vet inga gränser! Det är ungefär som när folk från Gävle tror att dom kommer från Norrland.

Jag har brunnit för denna fråga länge nu. Skrev till exempel om det här 2011. Det är så skönt att det äntligen är över och att jag har uppbackning av EU.

UPPDATERING 12/3: 

EU meddelar att Öland visst är en ö (länk SR) och att allt annat skulle vara ”en myt”. Jo säkert. Ser ni inte vad det är som pågår? EU-kommisionen gör en pudel! Dom har sagt en sak, och nu när dom får kritik, så slingrar dom sig undan för att inte stöta sig med upprörda ”ö-bor”. Slugt! Dessutom behöver jag inte EUs uppbackning. Jag har inte behövt det förr och jag behöver det inte nu heller. Jag är säker på min sak att Hisingen inte är en ö. 

Jag läste att min kollega Pelle Tamleht har skrivit ett inlägg med rubriken ”Semlan som blev ett monster”. 

När jag läste den trodde jag förstås att han syftade på den här godingen: 

digerdöden är ju annars ett bra namn på rawfood-semla pic.twitter.com/5NgIxKRjR2

— Machina (@malinmichea) January 20, 2015

Men jag antar att den här ”semlan” aldrig ”blev” ett monster, den var det redan från början. 

Om ni undrar var ”digerdöden” kom ifrån så var det nog appropå nyheten där politikern Lena Malm (S) skapade en annan typ av monster när hon under en paneldebatt sa att tidningen GT kommer att dö digerdöden. Utklipp:

Jag har markerat uttalandet med rött. Fakta som visar vidden av uttalandet är markerat med grönt. 

Debatten som följde gick ut på osäkerhet kring om det var en profetia eller ett hot som det var frågan om, eller bara illvilja och ett hopp om demokratins död. 

”Helt bisarrt” tyckte kommunalrådet Martin Wannholt om uttalandet. ”Det är bedrövligt” sa Jeanette Gustafsdotter, vd för Tidningsutgivarna. ”Försöker smutskasta GT” skrev Frida Boisen. ”Sjukt att hon säger att GT kommer dö digerdöden” sa en 58 år gammal Britt-Marie Knutsson från Torslanda. Alla citat hämtade ur GT. 

Man skulle nästan kunna tro att GT blev pissed off och tog till hela sin arsenal, inklussive nån random Britt-Marie från Torslanda, för att sänka Lena Malm. Men jag vet inte. Extremt svårt att avgöra. 

Igår var det lugnare väder så vi drog till en utställning om samer på Världskulturmuséet. 

Jag kommer ju från samiskt landområde men vet ändå väldigt lite om den samiska kulturen, trots att den funnits runt omkring mig i hela min uppväxt. Så hur lite vet människor som inte bor där? I byn där jag växte upp fanns en gammal sameskola men jag minns bara vagt vad de vuxna berättade om den. 

När jag var liten brukade jag och min kompis åka till en liten timmerstuga som hennes familj ägde i gamm-Hacksjön. Dit tog vi oss genom att hennes föräldrar först skjutsade oss med bil genom skogarna och sen tog vi en roddbåt och rodde över en sjö. På andra sidan sjön, vid en tjärn, låg stugan. Längre in i skogen fanns en grop. Det var gropen efter en mördad same som begravts där, berättade min kompis. ”Folk ville ha hans mark så dom mördade honom”. 

Jag vet inte om det var sant det hon sa men det är i alla fall sant att det fanns en fyrkantig, mossig grop i närheten av stugan. 

Och så var min gammelmorfar same. Om honom vet jag väldigt lite. Min mormor hade ett jättesuddigt fotografi av honom på väggen, mycket mer än så har jag inte efter honom (förutom en och annan gen antar jag, vilket ju inte är så lite i och för sig). 

På rasbiologiska institutet i Uppsala har man försökt pussla ihop olika skelettdelar från arkiven för att kunna sända resterna av kropparna till begravning. ”Är det bra?” frågade ena barnet förbryllat.

Här har vi en persons kläder. 

Det var en vemodig utställning och konstverken innehöll mycket smärta. ”Historien upprepar sig hela tiden, det är ingen skillnad i dag mot hur det varit” säger Anders Sunna.