Minns ni det här inlägget som jag skrev i oktober förra året? Jag trodde då att barnet hade fått borrelia men att det var falskt alarm.

Falskt alarm my ass! Utslagen och symtomen må ha försvunnit just då (likaså alla spår av fästing), men borrelia hade han likaväl och symtomen kom tillbaka ca fem månader senare, fast starkare den här gången. Att det var borrelia kom dom fram till efter en rad jobbiga tester, tex ett läskigt ryggmärgsprov.

Borreliamedicinen har gjort honom EXTREEEEEMT känslig mot solsken. Vi snackar alltså fem minuter sol = brännskada i hyn. Så både igår och idag har jag inte vågat skicka honom till skolan. Man fattar ju liksom hur svårt det kan vara för en sjuåring att hålla sig inomhus/i skuggan när alla polare är i solen och leker jätteroliga lekar.

Så han har fått sitta inne som en murvel och spela massvis av tv-spel. I morgon säger prognosen regn och det tycker jag så klart är en strålande prognos.

Och den här hunden! Hon är helt underbar. Hon är med hela tiden som ett robust stöd.

Idag till exempel låg vi lugnt på golvet och filosoferade lite. Då trodde hunden förmodligen att vi var ledsna, så hon krafsade först försiktigt med ena tassen på mitt bakhuvud och sen sprang hon blixtsnabbt iväg och hämtade ett tuggben som hon la fram till oss på golvet.

Hon älskar sitt jävla tuggben. Fattar ni vad fint det var eller? 

Dom som säger att hundar och övriga djur ”bara är instinkt” kan ju äta bajs för det är över huvud taget inte sant.

X-Factor har genererat ganska många klipp nu med människor som uppträder och väcker amaze hos folk över hela världen. Det är allt från barn som sjunger opera till oattraktiva människor som knäpper upp skjortan och visar sig vara magiska ponnyhästar.

Så jag hade rätt höga förväntningar när jag tryckte på klippet ”Marc Metral and his talking dog Wendy wow the judges”

Förväntningar som inte infriades. Den här Marc Metral har den fattigaste humorn typ någonsin och han är en usel buktalare. Och vad gör han med hunden egentligen? Ger han den nån typ av elchock så att den ska gapa när det passar honom?

Inte för att det spelar nån roll, vad som ger mig näsblod med uppträdandet är publiken och domarnas reaktioner. 

Alla ser helt jävla chockerade ut av ren extas när dom får se det minst sagt torftliga upptrdandet. Kolla här. 

En av domarna. 

En i publiken.

En annan i publiken. 

En till domare. 

Simon Cowell. 

En i publiken GRÅTER av glädje och chock! 

Den här domaren håller på att skratta ihjäl sig när ”hunden” säger Mjau i micken. ”EN HUND SOM SÄGER MJAU, HAHAHA”. 

”HAHAHAHAHAHAHA”

Stående ovationer och cheezy Mariah Carey-musik i bakgrunden. Allt för att signalera att den här gubben Marc utfört något mycket fascinerande och fantastiskt. 

Den tråkiga fransmannen sjasar iväg hunden och tar emot applåderna och poserar som Jungru Maria när hon välsignar barn. 

För vad? Jo, för en hund som gapar på ett ytterst onaturligt och ofrivilligt sätt! 

Jag fattar inte! Uppträdandet är ju helt värdelöst! Och hunden, hur mår den? Kommer den att överleva gubbens dåliga skämt länge till? Varför gör ingen nånting? Varför applåderar dom bara som ett gäng idioter? Vad är det som pågår? Masspsykos? Är alltihop trickfilmat? Jag fattar ingenting!

Här kan ni se klippet i sin helhet. 

Vi har lånat en hund som jag bedömer som ovanligt intelligent. Hon inte bara lär sig fraser och ord (dock att jag aldrig hört henne själv säga orden), hon är empatisk också. Mer empatisk än vad många människor är skulle jag vilja påstå. Hon vet om nån är ledsen och hon låter det inte slinka förbi obemärkt. Jag får en stark känsla av att hon verkligen bryr sig om oss i familjen.

Och hon kör jämt en massa knep för att vi ska hålla sams när hon tror att vi bråkar/vi bråkar. Häromdan till exempel så kittlade jag ett av barnen med följden att han skrek. Då kom hon och körde in en boll i armhålan på mig (det har blivit en klassiker så fort oroligheter uppstår). Det är hennes sätt att säga ”make love, not war” (fast utan den sexuella anspelningen SÅKLART)

Jag blir ofta förvånad över att hon är såpass smart och ”levande” i brist på bättre ord. 

Och det har gett mig en ganska förändrad syn på hundar (även om jag även tidigare har haft mina misstankar om att de inte är totalt hjärndöda) (jag är ju trots allt uppväxt med hundar, även om våra familjehundar förmodligen inte har tillhört toppskiktet intelligensmässigt). 

Men då kommer min stora tvekan in: Visst, hundar kan uppenbarligen vara Mycket Smarta. I alla fall vissa. Sen så har jag tänkt på chihuahuor. De är ju otroligt nog hundar även de. Och instinktivt tänker jag: de blir väl aldrig smartare än en hamster. 

Min erfarenhet av chihuahuor är mycket begränsad. Den enda jag träffat är valp och hon har ju inte haft så mycket tid för att mogna i hjärnan. Hon är snäll och lätt att ha att göra med men hon har massa chihuahua-nerviga skakningar som påminner om någon på sammanbrottets brant.  Är hon intelligent? Jag vet inte. Kanske.

Vad säger ni? Hur intelligenta är chihuahuor? Har jag ens nån läsare som har träffat en chihuahua? (jag träffade min första för en månad sen)