Igår ”dansade” jag ut julen. Jag vet inte hur många gånger jag ramsade ”tjugonda Knut… då ska julen dansas ut” som ett giftigt mantra, för jag var jätteorolig att jag skulle bli distraherad och glömma bort det och lämna det ogjort. 

Hade en kompis på besök som avundsjukt såg på medan jag satte upp årstidsneutrala gardiner och dukar. ”Fan va duktig du är” sa hon, ”jag borde också städa bort julpyntet hemma men.. jag vet inte vart jag ska lägga allt”

Och jag sög åt mig, sträckte på hyddan, pushade ut bröstet likt en domherre och log inombords mot alla grannar som fortfarande har julbelysning i fönstrena. ”Det kunde varit jag”, tänkte jag, ”MEN DET ÄR DET INTE!!!”

JAG LYCKADES! KANSKE FÅR BARNEN EN NORMAL SUND UPPVÄXT ÄNDÅ!

Här är en bild på en hörna i lägenheten. Som ni ser så lyser julen med sin frånvaro.

Har ni lyckats ”dansa” ut julen? Jag hoppas det för er skull för det är en fantastisk känsla.

Efter att jag tog mig en titt på Carolina Gynnings konst har jag så klart börjat följa henne i alla kanaler jag hittat.

Och nu har hon instagrammat att hennes konst numer finns att köpa via doftljus! 

Ja jag tror också att det blir en rikig succé. Jag personligen älskar doftljus, till och med (och kanske särskilt) jättebilliga doftljus från Willys. Jag tänker lite att de som inte gillar doftljus saknar själ?

Men jag var tvungen att ställa en fråga angående ljusen, och Carolina Gynning svarade!

Jag tolkar det nog som att hennes svar var nej, men vad vore konst om den inte var upp till betraktaren!

Doftljusen finns i hennes webbshopp till det blygsamma priset 400 spänn, så det är bara att köra på om man känner sig sugen. 

Vi har köpt en ny soffa. Fyfan vad jobbigt det var att bära upp den till lägenheten. Den väger ca 300 kg och eftersom vi inte hade nån nyckel till grinden så fick vi bära från vändzonen. Och med ”vi” menar jag två personer (mig själv inkluderad).

Mina händer och underarmar dog under processen. Helt otroligt att vi fick upp soffan. Mina handleder är ju som nyckelbenen från en fisk. 

Så här ser soffan ut: 

Vi köpte den från en privatperson ganska snabbt utan att mäta och ta mått först. Soffan visade sig vara cirka en meter bredare än i mina vildaste fantasier, men det gör inget. 

Killen vi köpte den av sa att han var tvungen att sälja den eftersom hans kiropraktor tjatat på honom att göra sig av med soffan och skaffa en som är skräddarsydd för hans rygg. I stället för denna soffa skulle han bygga en själv gjord av ”tempur” och ”memory foam”. Ja jag vet inte vad jag ska säga. För det första, vad är det för kiropraktor som har sådan insyn på sina klienters soffor? Och för det andra, vad är det för jävla soffa vi köpt när den uppenbarligen ger kiropraktorer akut oro för sin klients rygghälsa?

Jag tycker den är jätteskön i alla fall. Kanske kände kiropaktorn sånt agg för att killen bröt ryggen när han bar upp soffan till lägenheten? För det måste han ha gjort då han bar upp den själv enligt egen utsago.

Hur det än ligger till så hade det känts värre om det varit killens medium som tjatat på honom att göra sig av med soffan. 

Som jag skrev igår så hade mina julesaker möglat nere i källarn men idag har jag ändå lyckats få till det skitbra tycker jag, kolla här:  

Gardinerna tvättade jag i ättiksyra och dukarna grävde jag fram från en mystisk håla bredvid ica. 

Nu fattas det bara att jag går och slänger mig själv i duschen så att jag kan glimra ikapp med inredningen. 

Otroligt belåten människa.

Ibland när jag har sett på inredningsprogram så har de sagt att ”belysningen gör halva rummet”. 

Det de menar med det är att tydligen spelar det inte så stor roll hur mycket du sliter med inredningen – finns där ingen belysning så är rummet fortfarande fult. Jag tror att det har nåt att göra med att ”i mörkret är alla katter grå”.

Så därför brukar de ta in så kallade elektriker som sliter några kablar genom väggen och slutför arbetet medan tittarna drar efter andan, hänförda över hur detta enkla knep kan få en garderob att se ut som spegelsalen i Versailles. Och inredarna brukar utsöndra nån slags aura av att alla som lämnar belysningen åt slumpen måste vara riktiga idioter som inte vet hur man gör när man prioriterar saker i sitt liv.

Då får jag revanschbegär. På samma sätt som Skorpan inte ville vara ”en liten lort” så vill jag inte heller vara nån som lämnar belysningen åt sitt egna öde. Svårt bara när man bor i hyresrätt och ännu har förmågan att kunna glädjas åt det lilla.