Jag vet inte om ni har missat den här krönikan av en som heter ”Ola Olofsson” (den var jättespridd för några dar sen).

Illustration av Flickvänsmaterialet

I den betonar han verkligen att han gillar kvinnor som är lite fula, citat: ”Det är oftast inte de snygg-snygga jag hajar till över utan snarare de medium till ful-snygga.”

Och jag måste bara säga att det finns en särskild plats i helvetet för män som gjort en grej av att dom attraheras av kvinnor ”som inte är konventionellt snygga”. Ni vet killar och män som ser sig själva nästan som lite hjältar och som Goda Fina Personer Som Förtjänar Medalj för att dom tycker att ”[valfri kroppsdel] ska va naturlig/små/hängiga/sneda/whatever”. 

Ta och samla ihop och släng dom här herrarna utför en brant eller en ruin eller nåt och låt dom ligga där ett slag i värmen från en fraktur medan dom tänker på hur fullkomligt överflödiga dom är i vårt dagliga sociala samspel. 

Dom tror att folk går omkring och skulle bli så himla glada av deras små ”speciella” komplimanger, när faktum lyder att dom aldrig någonsin skulle behöva öppna munnen inför oss nånsin igen om vi fick välja. Dom förstår inte att det bästa för alla vore om dom kröp ihop i ett litet hörn nånstans och var alldeles knäpptysta för all framtid.

Jag vet inte hur många såna här män som jag mött i mina dar, såna där som skryter och söker bekräftelse för att dom ”inte tänder på modeller”. 

Och så sitter dom där helt självbelåtna, petar sig i naveln och tycker att dom är så himla intellektuella, avslappnade och djupa. Jag är 30 år, jag orkar inte med sån här skit mer någonsin igen.