Igår skrev jag ett tweet som jag blev extra nöjd över

Jag tycker att den beskvier så bra känslan som jag lever i just nu.

Jag har inte lidit några svårare PMS-mens-humörssväningar sen jag tog ut hormonspiralen men nu verkar naturen ha kommit ikapp. Har spenderat en hel dag med ett jävligt dåligt humör. Jag tycker att ungefär allting är himla störande och det går naturligtvis ut över min familj, och då främst barnen, som irriterar mig något fruktansvärt. De går långsamt, äter långsamt, låter för mycket, frågar för många frågor som JAG INTE KAN SVARET PÅ.

Jag har nått en mognad i livet då jag inser att det inte fungerar att tänka ”NU SKA JAG SLUTA VARA SÅ HIMLA SUR” för jag vet ju med mig att det inte funkar så. Är jag sur så är jag sur, och då blir det bara värre av att tänka att jag borde vara glad i stället.

Så det enda jag kan göra är att känna igen de små blixtrarna av fanskap när de kommer och göra plågan för min omgivning så liten som möjligt genom att HANTERA skiten. 

Har ni några tips på hur att göra? 

Just nu känns det som att det vore bäst om jag stängde in mig i en garderob till detta seglat förbi. Men så kan inte ens prinsessan Victoria göra. Till och med hon måste bita i knogarna och kämpa när mensen lackar och hon helst vill förvisa Estelle till Tyskland. För övrigt känns det som att även lilla Estelle, trots sin ringa ålder, också lider av regelbundet menshumör. Eller jag är helt säker. Jag är helt säker på att hon redan har PMS. Att hon är nån slags menscykels-savant som trots att hon inte släpper ett enda ägg under månadens lopp ändå lyckas samla på sig vätska och ge blickar som ber hela hovet att resa över Atlanten i en båt som är spökligt lik Titanic. 

Såhär har jag ”hanterat” humöret idag, jag har… 

• … undvikit barnen genom att uppmuntra dem att inte vara med mig
• … värmt rester till mat för att slippa vara i köket
• … legat inne på rummet och spelat det här nya spelet ”Ruzzle adventure”
• … med en pedagogisk dr Phil-stämma talat om för alla inblandade att jag är på otroligt dåligt humör för det är verkligen viktigt att kommunicera 
• … bara svalt irritationen flera gånger utan att agera på den, dock att jag tror att detta lagrats i kroppen nånstans nu och att jag kommer drabbas av bronkit??