Jag har inte lidit några svårare PMS-mens-humörssväningar sen jag tog ut hormonspiralen men nu verkar naturen ha kommit ikapp. Har spenderat en hel dag med ett jävligt dåligt humör. Jag tycker att ungefär allting är himla störande och det går naturligtvis ut över min familj, och då främst barnen, som irriterar mig något fruktansvärt. De går långsamt, äter långsamt, låter för mycket, frågar för många frågor som JAG INTE KAN SVARET PÅ.
Jag har nått en mognad i livet då jag inser att det inte fungerar att tänka ”NU SKA JAG SLUTA VARA SÅ HIMLA SUR” för jag vet ju med mig att det inte funkar så. Är jag sur så är jag sur, och då blir det bara värre av att tänka att jag borde vara glad i stället.
Så det enda jag kan göra är att känna igen de små blixtrarna av fanskap när de kommer och göra plågan för min omgivning så liten som möjligt genom att HANTERA skiten.
Har ni några tips på hur att göra?
Just nu känns det som att det vore bäst om jag stängde in mig i en garderob till detta seglat förbi. Men så kan inte ens prinsessan Victoria göra. Till och med hon måste bita i knogarna och kämpa när mensen lackar och hon helst vill förvisa Estelle till Tyskland. För övrigt känns det som att även lilla Estelle, trots sin ringa ålder, också lider av regelbundet menshumör. Eller jag är helt säker. Jag är helt säker på att hon redan har PMS. Att hon är nån slags menscykels-savant som trots att hon inte släpper ett enda ägg under månadens lopp ändå lyckas samla på sig vätska och ge blickar som ber hela hovet att resa över Atlanten i en båt som är spökligt lik Titanic.
Såhär har jag ”hanterat” humöret idag, jag har…
- … undvikit barnen genom att uppmuntra dem att inte vara med mig
- … värmt rester till mat för att slippa vara i köket
- … legat inne på rummet och spelat det här nya spelet ”Ruzzle adventure”
- … med en pedagogisk dr Phil-stämma talat om för alla inblandade att jag är på otroligt dåligt humör för det är verkligen viktigt att kommunicera
- … bara svalt irritationen flera gånger utan att agera på den, dock att jag tror att detta lagrats i kroppen nånstans nu och att jag kommer drabbas av bronkit??
Eventuellt planera så att Jocke har kidzen (whaaaat, var kom det ifrån?!?!11) när du får mens, jag antar att du har rätt jämn cykel eftersom du haft p-dator tidigare (hej, jag fick just 10 poäng på Sonjakunskapen).
Eller prova nåt naturpreparat typ femal forte eller munkpeppar.
Själv har jag aldrig haft PMS förän de senaste månaderna. Satte in kopparspiral för ett år sedan, hade det varit hormon hade jag sett sambandet, men nu? Nej.
Nu får jag ont och två dagars blödning vid ägglossning, mens i 10 dagar, skitont i tuttarna (tidigare kunde jag få lite ömma bröstvårtor, men nu är det verkligen hela bröstet) och blir sanslös deprimerad. Gråter för minsta lilla, hatar mig själv, känner mig totalt värdelös.
Vet inte om det är ålderns höst som pysslar med hormonerna.
Eller så kan jag sätta det i samband med bulken har jag hade årets första tre månader, tränade tungt och åt mängder med mat. David kunde inte hålla om mig på nätterna, jag var så otroligt varm, hela tiden. Var tvungen att sparka av mig skorna på jobbet så fort vi hade paus, de brann nästan. Att kroppen fick så mycket näring gjorde att hormonerna kickades igång kanske? För nu när jag hade första månadens deff-diet så kände jag mig nästan normal under mensen, inget bröstont, inga värdelöshetskänslor… Får prova en månad till och utvärdera.