Influensan har dragit ut på tiden och jag såg klart intensiva Empresses in the Palace. Jag sörjde det i ungefär fem minuter sen gick jag vidare till nästa serie som utspelar sig i ett annat palats, fast i england: The White Queen. 

VARNING FÖR EVENTUELLA SMÅSPOILERS AHEAD. 

Serien handlar om Elizabeth (spelad av svenska Rebecca Ferguson) som i seriestarten typ ställer sig under en ek och väntar på att kungen ska rida förbi så att hon kan ta sig ett allvarligt snack med honom angående lite land som tagits från från henne. Kungen blir jätteupphetsad när han ser henne och hon blir dökär även fast han tydligen är skyldig till hennes mans död plus försöker våldta henne. Dom blir ihop och tack vare det får man se en massa intensiva sexscener där man kan se kungens svettiga rygg och bakdel om och om igen :/ .

Ja hur ska jag sammanfatta serien… Den handlar om konspirationer och missförstånd, blandat med massa romans och prat om släkter.

Den handlar också lite om häxeri. 

Jag tycker i ärlighetens namn att serien är ganska halvdan. Den är lite ojämn och hackig. Ibland hoppar den oväntat jättelångt fram i tiden och alla barn i serien är helt plötsligt mycket större. Vilket i och för sig är skönt, för då känns det som att man har sluppit följa några tråkiga intriger. För den är seg ibland. Jag brukar snabbspola framåt då och då när jag tycker att nån stått i nån fängelsehåla och uttryckt hämdbegär lite för länge.

Men även fast den är seg ibland så känns den också välgjord och genomtänkt.

Har en favoritkaraktär:

Hon är en blek gudsfruktande kvinna som jämt fastar och står på knä och ber i ett kapell. Hon har ryck i ansiktet och pratar ständigt om Guds vilja och hon ser likadan ut både när hon skrattar och gråter. Hon är helt klart en spännande karaktär.

Rekommenderar jag serien? 
Nej inte direkt. Se hellre nåt annat. 

Rekommenderar jag serien för en som har influensa då? 
Ja absolut! Det gör jag! Det gör jag verkligen! Du med influensa får inte missa den! Kör hårt!!!!
 

Idag stack solen fram sitt glänsande hår för första gången sedan medeltiden så vi blev sugna på att besöka nån mystisk plats. Enda kravet var att det skulle ligga väldigt nära. 

Så vi åkte till Ale torg som ligger på andra sidan älven. 

Här kommer recensionen: 

Förväntningar
Jag ville besöka en mystisk plats i närheten tillsammans med min familj. Vi hade bara varit inomhus hela dagen och jag ville att vi alla skulle uppleva något nytt, något som inte vem som helst får uppleva. Jag ville bevittna saker som är alldeles för märkliga för att någonsin kunna prata om efteråt och jag ville dela det med några av mina närmsta.

Därför valde jag Ale torg
Många vet att Ale torg finns men ingen pratar någonsin om Ale torg. Ingen ställer heller frågor om Ale torg. Jag skulle därför bedöma Ale torg som ett skolboksexempel på en ”mystisk plats”. 

Resultat: 
Redan när jag såg att det låg ett McDonalds på parkeringsplatsen så förstod jag att platsen inte var vad jag hoppats på. Det fanns ingen natur eller flockar av babianer som hotade att slita sönder oss om vi råkade avslöja vår mänsklighet. Men jag blev rätt glad när jag såg att det ligger ett ”café tant Rut” på Ale torg. Det ligger nämligen ett ”café tant Rut” i Kungälv med. Jag hade hoppats på en port mellan de båda cafeerna men det fanns det inte. Inte än i alla fall.

Ale torgs betyg: 
Så fort Ale torg blev synligt vid horisonten försvann solen bakom smog och luften blev tung att andas. Regnet sipprade ner över solhatten och på avstånd kunde man höra en svan dö. Ale torg får därför ett ganska högt mystiskt betyg. 

I lördags var jag och såg CIRKELN på bio och här kommer en kort recension om dito:

Filmens bas
Såvitt jag vet baseras filmen på en bok som är kultförklarad av fansen. Själv har jag inte läst någon av böckerna så jag satte mig i biosalen som ett ganska blankt blad (eller som en ”mönsterbok” HAHAHAHA)

Handling
Filmen handlar om ett antal ungdomar som en natt lockas ut i skogen under en blodröd måne. Där i skogen vid nåt övergivet lusthus får dom via ockulta vägar veta att dom besitter mer eller mindre häftiga häxkrafter. Samtidigt får dom veta  att skolan är helvetet på jorden där dom inte är säkra för en sekund (som om det vore en nyhet för högstadieelever). 

Karaktärerna 
Alla de fem huvudkaraktärerna har olika ”image”, tänk samma princip som Spice Girls; en är töntig, en är goth, en är snobb och nån är boknörd osv. Så efter filmen kan man lätt diskutera med sina kompisar ”vem man är mest lik” (och det är alltid skitkul!!). Men jag önskar att jag hade fått mer kvalitetstid med varje karaktär! Det kändes som att jag inte lärde känna dom nog. Dom såg lite gamla ut för att gå i högstadiet men jaja. 

Trovärdighet
Filmen är inte särskilt trovärdig men det tror jag inte är meningen heller. Jag misstänker att många högstadieelever kommer att mötas i skogen om nätterna och jonglera med byggklossar efter att ha sett filmen. Skådisarna var kanske inte dom bästa men det tycker jag är helt okej så länge dom inte suger totalt. Hellre att skådisar är lite si sådär än att dom drillas och är kända från att dom är fem år gamla och börjar knarka innan dom är 11. 

Målgrupp
Jag tänker att alla människor som drömmer om att ha superkrafter i skolan kommer att gilla filmen. Och det är många. Jag tror inte att jag är målgruppen just nu men för 15 år sen är jag rätt säker på att jag hade gillat den. 

Spänning
Åh gud, jag fick hålla mig för skratt flera gånger under dom ”spännande” scenerna som tyvärr såg ganska lustiga ut. Så nej den var inte särskilt spännande och så var den ganska förutsebar. Inte fattade jag stora detaljer av slutet heller. Förmodligen hade det hjälpt om jag läst boken för jag misstänker att det hände nåt som är svårt att skildra i rörliga bilder.

Sammanfattning
Å ena sidan tror jag att det kan hjälpa att ha läst böckerna när det kommer till att hänga med i handlingen och känna karaktärerna. Å andra sidan misstänker jag att man kanske ogillar filmen om man har läst och tycker att böckerna är jättebra? Det känns i alla fall som att det fanns stora luckor både när det gällde karaktärerna och handlingen. Filmen sög hur som helst inte totalt utan den var helt okej trots allt. Ser gärna nästa film. Men läser gärna böckerna före.

Övrigt
Jag ville verkligen gilla filmen och tycka att den var jättebra men nä. Tyckte den var ganska okej bara. Varken bra eller dålig liksom.

Rättelse: Tydligen går karaktärerna i gymnasiet! 

Läste den här recensionen på Paulo Coelhos senaste bok Otrohet. 

Och jag känner så igen mig i recensionen, den får mig att tänka på många av hans andra böcker, typ Pilgrimsresan, Veronica bestämmer sig för att dö, Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät, 11 minuter, Alkemisten, med flera. Det finns hur många som helst.

Och vad som är återkommande i hans böcker är inte bara platta miljöbeskrivningar (”jag kom fram till en byggnad från medeltiden”) utan det är även dessa kvinnoperspektiv som är helt fucked up. 

För han har gjort det till nån slags grej att skriva ur ”djupet av (vackra) kvinnors hjärtan”, haha. Många av hans böcker är skrivna ur en (vacker) kvinnas ögon.

Alla människor beter sig jättemärkligt i hans böcker men framförallt måste jag säga att kvinnorna som ”finner passionen” beter sig märkligast av alla. Det är allt från att ”lära sig vad sann njutning är” genom att gå barfota på grus i minusgrader till att onanera framför en autistisk människa vid ett piano. Eller för all del att få orgasm av att gå förbi en fontän mitt på dan och bara råka tänka på sin alldeles specielle och mystiske TORSK. 

Känns också viktigt att poängtera att hans böcker inte går under kategorin snusk. Man blir inte upphetsad av att läsa hans böcker direkt, ja, i varje fall blir inte jag det. Han är rätt torr rakt igenom, vilket är för väl eftersom jag inte uppskattar erotik i litteratur.

För ja jag har så klart läst jättemycket av Paulo Coelho. Och mycket har jag högläst. Högläst för vem? Högläst för whoever the fuck som vill lyssna. För så här är det: Hans böcker är fantastiska. Ja – hans karaktärer saknar djup. Ja – hans miljöbeskrivningar är torra. Och ja – jag tror han skrev ”te i kristallglas” i varannan satsbyggnad i boken ”Pilgrimsresan”. Men hans böcker är nästan som parodier på sig själva. Och jag älskar parodier som egentligen inte är parodier (musikaliskt exempel på detta: Beach boys).

Hur han har kunnat vinna stora litterära priser som seriös författare har jag ingen aning om men jag är glad att han har det för jag har uppskattat att läsa hans böcker. Har inte läst alla böcker men desto mer har jag ju att se fram emot ju närmare klimakteriet jag kommer. Dåliga recensioner bekräftar bara att han inte har förändrats. 

Nu har jag sett Elysium med Matt Damon i huvudrollen. 

Filmen handlar om att planeten jorden är i misär, att befolkningen kontrolleras av robotpoliser och att den rika populationen har flyttat ut till en superlyxig rymdstation som snurrar omkring inom retsamt synhåll där uppe i rymden. På jorden får alla bristfällig sjukvård och sjukhusen är överbelamrade, ohygiensiska och sunkiga. På Elysium behöver man inte ens sjukvård för alla har en egen superhealar-bänk i vardagsrummet. Den healar alla sjukdomar på sju sekunder.

Människorna på Elysium bor jättefint medan människorna på jorden bor under hundbursliknande förhållanden. Och så är de Mexikaner? 

Den centrala frågan genom hela filmen är sjukvård. Alla vill ha sjukvård, och detta ser man bland annat genom att många har kryckor.

Huvudpersonen har inga kryckor, däremot bryter han armen ungefär det första han gör, och sen råkar han ut för en arbetsplatsolycka som resulterar i att han blir dödligt strålskadad och kommer att dö om fem dar.

En sak som händer flera gånger under filmens lopp är att folk från jorden på mirakulösa sätt lyckas komma till Elysium, krossar fönstret till random hus, och där lägger den sjuka på en brits i superhealarmaskinen. Fina verandor och sköra glasaltaner är något som är mycket karaktäristiskt för Elysium.

Filmen är väldigt rörig och hela tiden mycket smutsig. Till exempel tas Matt Damon till ett oljigt garage där han får robotdelar fastskruvade i sig av otvättade män med vapen, och så springer han omkring med öppna sår och skruvar i huvudet mer än halva filmen. Den smutsiga och svettfuktiga t-shirten som ligger blodig mot hans kropp är hans trogna följeslagare.

Jag måste erkänna att jag snabbspolade genom många actionsekvenser som bestod av knytnävs- och vapenslagsmål. En lång del av filmen bestod av att Matt Damon låg fastfjättrad på en brits samtidigt som hans barndomskamrat tillika kärleksintresse satt i ett hörn med sin leukemidrabbade dotter i famnen. 

Och även om jag förstår att filmen förmodligen har en del filosofiska och moraliska poänger som hänvisar till situationen i USA, och att jag kanske råkade snabbspola genom nån viktig sekvens som gav filmen djup och logik, så får filmen ett väldigt lågt betyg av mig. 

Trodde den skulle va bättre än Oblivion men nä.