Fanny Åström skriver om hennes syn på att vara sexnegativ och vad det har för innebörd enligt henne. 
Tanja Suhinina har skrivit en replik om att vara sexpositiv

Båda har väl genomtänkta analyser bakom sina ståndpunkter, och det är svårt att säga att någon av dem är rätt eller fel. Jag tycker att båda på många sätt har rätt. Och på många sätt verkar det som att deras båda ståndpunkter går ihop och att de i mångt och mycket delar samma grund för sina idéer trots att de ställer sig på olika ställen.

Själv är jag bara så förbannat trött på sex, eller snarare trött på hur sex allt som oftast framställs. Om vi tar sex i relationer till exempel. Där framställs ofta brist på sexlust som ett problem medan det motsatta framställs som gudagivet normalt och sunt. Så den person i en relation som har lite eller ingen sexlust hamnar väldigt lätt i ett underläge där den måste ”rätta till sig” och ”finna lusten”, bli ”normal” och ”fungerande”. Ofta med ångest och skuldkänslor som följd naturligtvis. 

Ett ”rikt sexliv” har blivit en slags knasig statussymbol som fungerar som ett kvitto på att både en person och en hel relation är fungerande. 

Jag har skrivit om detta ämne förr på min gamla blogg under rubriken ”hur får man mindre sexlust?”.