Fanny Åström skriver om hennes syn på att vara sexnegativ och vad det har för innebörd enligt henne.
Tanja Suhinina har skrivit en replik om att vara sexpositiv
Båda har väl genomtänkta analyser bakom sina ståndpunkter, och det är svårt att säga att någon av dem är rätt eller fel. Jag tycker att båda på många sätt har rätt. Och på många sätt verkar det som att deras båda ståndpunkter går ihop och att de i mångt och mycket delar samma grund för sina idéer trots att de ställer sig på olika ställen.
Själv är jag bara så förbannat trött på sex, eller snarare trött på hur sex allt som oftast framställs. Om vi tar sex i relationer till exempel. Där framställs ofta brist på sexlust som ett problem medan det motsatta framställs som gudagivet normalt och sunt. Så den person i en relation som har lite eller ingen sexlust hamnar väldigt lätt i ett underläge där den måste ”rätta till sig” och ”finna lusten”, bli ”normal” och ”fungerande”. Ofta med ångest och skuldkänslor som följd naturligtvis.
Ett ”rikt sexliv” har blivit en slags knasig statussymbol som fungerar som ett kvitto på att både en person och en hel relation är fungerande.
Jag har skrivit om detta ämne förr på min gamla blogg under rubriken ”hur får man mindre sexlust?”.
Jag läste nån siffra typ ”70 % av alla kvinnor lider av bristande sexlust”. Alltså enligt vem ”lider” de? Då skulle man lika gärna säga att män lider av överdriven sexlust.
Blir så trött på att folk faktiskt bryr sig om hur mycket andra har sex. Vad spelar det för roll? Min personliga åsikt är att sex mer sällan är bättre än sex mer ofta. Spänningen försvinner när det blir en rutin att ha sex varannan dag.
Jag kommer aldrig mer kunna ha ett förhållande eftersom jag inte vill ha sex jämt. Hänger faktiskt med en karl nu som jag inte är ihop med och det bästa är att slippa ha sex när man inte har lust.
I vissa perioder vill man ju göra annat, typ läsa saker på internet. Kravet som statliga tv-kanaler indoktrinerar att man ska ”hålla igång” och ha sex minst en gång i veckan år ut och år in är vedervärdigt. Den enda anledningen till att man ligger med sin partner då är för att betala för att han ska stanna. Det är kul att ligga ofta med en person i ett år, men sen tröttnar man. Och sen tycker experter att man ska fortsätta vara ihop resten av livet trots att det är enformigt och förutsägbart och skyller på kvinnans dåliga sexlust. Vissa tycker att man ska variera sig mer och skaffa en masterexamen i sex genom att läsa obskyra böcker från Edenborg förlag. Fast även om man försöker ”utbilda sig” så tänder man fortfarande inte på varandra, det är snarare att man tillfredsställer sig själv fast med hjälp av en assistent och då kan man ju lika gärna vara själv.
Att ligga med nån i ett förhållande är som att äta ur en godispåse, till slut har man ätit upp alla godisar och kvar i botten är dom äckliga som man egentligen inte vill ha. Ska jag vara ihop men nån lång tid igen ska jag inte hymla med att det är ett vitt trist förhållande där man längtar efter familjegemenskap, barns skratt, husköp, sy gardiner, växthusbyggen och plantera växter i trädgårn. Att sitta i ett miljonprogramsområde och låtsas tända på varandra är helt värdelöst.