Ibland är det friidrott som hela Sverige ska avhandla, andra gånger är det fotboll eller den fruktade ishockeyn. Vilken sport det än är så har jag alltid haft det lite trögt med att känna någon passion till ämnet.

Klicka här för att komma till (förra) veckans radiokrönika i P4 Västerbotten.

Jag är nu en av alla hundratals människor som varje morgon hasar sig fram över torra löv med hjälp av stavar.

Förutom att det inte är varje morgon och att löven ganska ofta är våta.

Det är nåt särskilt med stavgång tycker jag. Det är som skidåkning fast mycket sämre. 

Jag har haft PMS senaste veckan och idag nådde den sin kulmen. Hela dagen har varit psykiskt påfrestande på ett brutalt sätt. Eller har det? Jag minns inte ens hälften av dagen för jag har varit manisk (och har fått jättemycket gjort så jag klagar väl egentligen inte). 

Ikväll bestämde jag mig i alla fall för att hetsäta choklad och se nån härlig film som matchar mitt tillstånd. Den här valde jag: 

Och nu vill jag bara säga grattis till mig själv för ett totalt felval. Jag har alltså suttit i en timme och trettiosex jävla minuter och tittat på en snubbe som sitter och cyklar jättebra i uppförsbackar!!??

Visst att jag gillar att cykla och okej att jag ibland kan sitta och titta på nåt jättetråkigt. Men det hände ju ingenting! Snubben satt på en cykel med bockstyre och gjorde orgasm-grimaser i över en timme. Det hade jag kunnat klara mig utan!

Speakerrösten ba ”han förlorade fyra minuter i etapp ett MEN SEN SPURTADE HAN I UPPFÖRSBACKEN OCH KOM FÖRE MED SEX MINUTER OJ MAN KAN VERKLIGEN SE SMÄRTAN I HANS ANSIKTE”. 

Och så kom nån gammal kompis till Pantani ”ja shit han rörde sig uppför backarna med en ängels grace”

Sen tusen olika arkivbilder på hur Pantani kämpade sig uppför diverse backar på ett otroligt snabbt vis, ”andra förlitade sig på vetenskap, men Pantani körde på instinkt”, och så en arkivbild på hur han ställde sig upp och trampade jättesnabbt uppför en klippavsats.

Sen anklagades Pantani tydligen för doping, började ta kokain och dog. Det var alltså ”the accidental death” av den här cyklisten. Att han tog kokain och dog. Okej. Jag vet inte. Jag hade typ förväntat mig nånting annat. Det var därför jag såg dokumentären över huvud taget. I beskrivningen stod det att ”ett monster” tog död på honom. ETT MONSTER!! 

Så jag förväntade mig att det kanske skulle vara en buss som dödade honom, eller kanske Lance Armstrong. Men kokain, är det verkligen ett monster? Ja det kanske det är men… nä gud vad jag är besviken på den här dokumentären. ”The accidental death” – så vadå, han råkade ta kokainet av misstag? Han beställde en pizza men fick i stället en låda med kokain? ELLER?

Jag vill inte på något sätt förminska Pantanis ”tragiska liv och död”, jag vill bara varna andra som lockas av den här dokumentären bara för att dom har PMS.

En kille som cyklade så bra i uppförsbackar som du förtjänade verkligen en mer givande dokumentär. Vila i frid Pantani.