Underbara Clara skriver att hon inte tycker om fest och jag kan inte annat än att relatera. 

En av anledningarna till att jag känner motstånd inför fest är att det är så svårt att få någon ro i festliga sammanhang. Det är nästan så att jag misstänker att det är meningen att fester inte ska vara rofyllda? 

Här är några anledningar till att jag tycker att fest lätt blir jobbigt: 

1. Ofta vill nån tjomme spela musik så att man inte hör vad folk säger. 
2. Alkohol. Allt med alkohol som överstiger ett glas vin är negativt. Ju mer folk dricker, desto meningslösare är det att folk ens gick utanför dörren för att träffas.
3. Lekar. Jag är stark motståndare av uttrycket ”man måste ju kunna bjuda lite på sig själv!”, särskilt i samband med charader inför en skock främlingar. 
4. På fest är det typ kutym att det ska förekomma blinkande lampor, rök och allmän oorganiserad röra. Hjärnan blir helt trött efter fem minuter. Att utsätta sig för denna miljö i  flera timmar känns ungefär lika konstruktivt som att dunka huvudet i golvet konstant i 15-30 minuter.
5. Kombinationen musik + alkohol. Allt med den här kombinationen är dåligt. Ju mer av båda desto sämre är det.

Jag har sällan känt mig så mycket som en främling i vår kultur som när det nalkas till party/krogen/liknande. 

När jag var på en @Sweden-fest en gång så var det en kille där (vi som känner såhär brukar ofta hitta åt varann) som uttryckte det så bra: ”det känns som att vara på ett museum”. 
Exakt så känns det. Det känns som att vara på ett museum för att få inblick i hur människor har roligt. Men man tar sig liksom inte in det roliga själv. Man står utanför som en betraktare.

Sen är det klart att det finns festliga sammankomster som möjliggör ett meningsfullt mellanmänskligt utbyte. Trots allt så blir det mesta ganska lugnt och sansat om man utesluter fyllan från ekvationen. Fylla har en tendens att kunna röra till och förstöra det mesta.

Idag stack solen fram sitt glänsande hår för första gången sedan medeltiden så vi blev sugna på att besöka nån mystisk plats. Enda kravet var att det skulle ligga väldigt nära. 

Så vi åkte till Ale torg som ligger på andra sidan älven. 

Här kommer recensionen: 

Förväntningar
Jag ville besöka en mystisk plats i närheten tillsammans med min familj. Vi hade bara varit inomhus hela dagen och jag ville att vi alla skulle uppleva något nytt, något som inte vem som helst får uppleva. Jag ville bevittna saker som är alldeles för märkliga för att någonsin kunna prata om efteråt och jag ville dela det med några av mina närmsta.

Därför valde jag Ale torg
Många vet att Ale torg finns men ingen pratar någonsin om Ale torg. Ingen ställer heller frågor om Ale torg. Jag skulle därför bedöma Ale torg som ett skolboksexempel på en ”mystisk plats”. 

Resultat: 
Redan när jag såg att det låg ett McDonalds på parkeringsplatsen så förstod jag att platsen inte var vad jag hoppats på. Det fanns ingen natur eller flockar av babianer som hotade att slita sönder oss om vi råkade avslöja vår mänsklighet. Men jag blev rätt glad när jag såg att det ligger ett ”café tant Rut” på Ale torg. Det ligger nämligen ett ”café tant Rut” i Kungälv med. Jag hade hoppats på en port mellan de båda cafeerna men det fanns det inte. Inte än i alla fall.

Ale torgs betyg: 
Så fort Ale torg blev synligt vid horisonten försvann solen bakom smog och luften blev tung att andas. Regnet sipprade ner över solhatten och på avstånd kunde man höra en svan dö. Ale torg får därför ett ganska högt mystiskt betyg. 

Har fått ett pressmeddelande som börjar så här. 

Ungefär allt som den här nattklubbens aura pulserar av tycks viska till mig med hesa röster: vi har förenat allt det tråkigaste du vet, Sonja, och gjort en nattklubb av det. 

Fy fan. Först och främst: Klubben ligger på ett nedlagd kraftverk, I BERLIN. Man måste alltså ta nån jävla båt för att komma dit och väl där måste man lyssna på technomusik… FLERA DYGN I STRECK!?!? Och på detta pågår alltså ”sexuell äventyrlighet” i lokalerna. Alltså, jag fattar allvarligt talat inte hur folk orkar. Ska det vara roligt att dansa techno samtidigt som man slickar nån längs ländryggen? Kalla mig gammelmodig men jag skulle mycket hellre dricka avslagen svartvinbärssaft själv i ett båthus och sova i filtar som luktar mögel.

Så här säger författaren:

Glädje? Är detta glädje? Bara för att man ballar ur är man ju inte GLAD. Jag kan tänka mig att jag skulle kunna skutta omkring och vifta på armarna på en sån här klubb. Men det hade inte varit för att jag vore glad, det hade varit för att jag tappat kontakten med min egen kropp, seglat iväg astralt till en annan sfär och inte druckit tillräckligt med vatten. Det har ingenting med glädje att göra, det har att göra med en oförmåga att ta hand om sig själv och sin kropp. 

Jag kan bli så provocerad av vad andra människor räknar som ”glädje” och ”lycka”, för hur mycket jag än försöker förstå så förstår jag inte. 

Det finns människor som klagar på kollektivtrafiken till exempel eftersom det ”är trångt, högljutt och luktar illa”. Sen i nästa andetag går dom ut på nån ”het innekrog” och kallar det för ”kul!”. VAR ÄR LOGIKEN?

Skulle ni vara mer intresserade av den här jävla boken som handlar om ”Världens mest mytomspunna tyska technoklubb” så kan ni information här. Personligen ska jag ta och fila lite på förhårdnaden som jag har på min häl.

Idag är det nationella kvinnodagen och det har jag så klart inte missat även fast jag inte direkt har hängt med heller. 

Igår var jag ute på krogen (för er som känner mig: MYCKET ovanligt) och jag tyckte faktiskt att det gick att njuta av vistelsen där. Jag var på Glenns i Falkenberg, nån som nånsinn varit där? Ganska blandad kompott människor i både ålder och stil, kanske något fler folk i 20-årsåldern. Det var lugnt, musiken låg på mycket låg volym och jag säger bara en sak: fan vad jag älskar sånna ställen!! 

Ingen som jag inte kände försökte någonsin att ta kontakt med utan folk höll sig undan. Det var några utanför som stod och rökte som sa hej när jag gick förbi men det var allt och det kan jag helt klart leva med.

Stället hade till och med skridskor som utsmyckning på väggen! På lite vildare ställen kan man tänka sig att det kanske är livsfarligt att placera skridskor bland en massa berusade människor, men inte på Glenns i Falkenberg inte! Där skulle man kunna dela ut knivar till alla sina gäster, ingen skulle komma till skada ändå!

Så jag utnämner härmed Glenns i Falkenberg till min absoluta favoritkrog <3

Med det sagt så har jag poserat med vildsvin idag den 8 mars. 

Det var jättehärligt och jag njöt av varenda sekund. Grisarna bökade omkring i jorden, pissade på varann och grymtade slött och jag kände vårkänslorna entra min kropp i strida strömmar. 

Ni ser hur glad jag ser ut! Det är för att jag inte hade någon anledning att vara nedstämd! Först Glenns och sen dessa spännande vildsvin dagen efter, det är himmelriket för mig!

Senaste dagarna har jag kommit i kontakt med två matställen som jag tycker har rätt så lustiga namn. På första stället åt jag. På andra stället åt jag inte. Vi börjar med nummer ett

Lili Suchi.

Och så den här 

Namnet på det här Kungälvska kaféet har alltid förbryllat mig. För jag tänker mig att ”Tunna skivor” betyder ungefär samma som ”snål” eller ”fattig” eller liknande. Exempel: ”Du får bara tunna skivor för du är inte värd bättre din jävla sopa” eller ”du får tunna skivor för det är hårda tider och råttorna har ätit upp hela förrådet”.