Nya serien We Can’t Do It hade premiär på Svt Play i slutet av september. I söndags publicerades en krönika på SvD Kultur skriven av Lotta Lundberg (absolut inte Lundgren) som på ett provocerande sätt har missuppfattat allting. Och det kan jag fan skriva utan att ens ha sett serien.

We Can’t Do It handlar om att så många unga kvinnor bränner ut sig. Fler och fler sjukskrivs för utmattningssymptom bland unga vuxna och kvinnorna är överrepresenterade i statistiken. Bra serie med ett tydligt och viktigt syfte.

Lotta Lundberg skriver att hon “är med på” att någonting måste ändras, och att det är förfärligt. Vad hon däremot inte “är med på” är att det är samhällets fel. Hon skriver att det gäller att gå på äggskal när man uttrycker sig om det här men raljerar: “Det handlar om unga svenska kvinnor som ligger på soffan i åratal, de orkar inte, de bara gråter, de är sjukskrivna och berättar om hur de skäms, att de gått över alla gränser och gått in i väggen.”

Förutom att Fanna Ndow Norrby som programleder serien träffar ett vårdbiträde och en ung kvinna som råkat ut för en olycka inom byggbranschen pga sin utbrändhet så är det ju inte heller vilket jobb man har som det handlar om.

“Att det är samhällets fel att de duktiga flickorna tävlar med varandra i duktighet håller jag inte med om. Av samma skäl som jag inte tycker att det är krogägarens fel att vi blir alkoholister eller bankens fel att snorungar tar miljonlån som de inte kan betala tillbaka.”.

Så den extra stress som många kvinnor upplever på grund av att de är just kvinnor är ett val? Som inte samhället har någonting att göra med. Det är ett val i samma kategori som att köpa en bostadsrätt att man tar på sig allt emotional labour för hela familjen. Eller att du som kvinna så ofta måste kämpa mot och igenom strukturer och hela tiden bevisa dig själv så att all energi redan har tagit slut när du väl kommit fram till punkten där du kan börja att göra ditt actual jobb?

Nej det är ju inte det Lotta. För det är det som är strukturer. De går inte att välja bort, även om man är medveten om dem.

I Aftonbladet publiceras idag en debattartikel med anledning av NMR:s närvaro i Almedalen. Den är undertecknad av 73 debattörer och den är mycket bra. Läs!

”Det finns en naiv tro att just rasism bekämpas bäst med ett öppet samtal, men av historien har vi lärt att det inte är så. Rasism har mycket lite med logiskt tänkande att göra – och kan därför inte bekämpas genom logiska resonemang. Rasismen vinner på att synas, och framförallt på att normaliseras.”

Vill spy. Läs och lyssna på det här från P4 Västernorrland genast.

En otroligt viktig granskning och bra gjort av P4 Västernorrland. MEN. Hur tänkte redaktören som lade till den rosa rutan nedan? Inte alls tror jag. ”Är det rimligt?”. Nej. Och det är inte rimligt att ställa den frågan för det ger intrycket av att det är diskuterbart.

Det har blivit dags för förstärkningar på redaktionen!

Musikrecensenter
1. Vi söker framförallt skribenter som är sugna på att recensera kommersiell och bred r’n’b och pop.
2. Då vi har en övervikt av manliga musikrecensenter söker vi framförallt en kvinnlig.

Gillar du musik, är bra på att uttrycka dig i skrift? Skriv ihop en provrecension och skicka den och en kort beskrivning av dig själv och dina kunskaper till musikredaktör Patrik Forshage, patrik.forshage@ng.se.

Nöjesguiden strävar alltid efter mångfald och bred representation. Vi är partipolitiskt obundna men du kan alltid lita på att vi brinner för jämställdhet.

Metros nya chefredaktör, Staffan Erfors, plockar med sig en av kolumnisterna från sin tidigare arbetsplats Realtid: Roland Poirier Martinsson.

Poirier Martinsson är filosof, författare och konservativ debattör – men framförallt en av Sveriges mest kända abortmotståndare.

Metro är inte först med att rekrytera denna, eh, unika stämma. Tidigare har han skrivit för Kvällsposten, Svenska Dagbladet och som tidigare nämnt finanssajten realtid.se.
– Det känns väldigt roligt att kunna knyta en person med den tyngden och den pennan till Metro. Roland Poirier Martinsson är en riktigt tung värvning till vårt stall av kolumnister, säger Staffan Erfors i ett pressmeddelande.

Tung penna ja. Bland annat har han likställt poliser som inte vill samla in utvisningshotade barn med barnmorskor som inte vill utföra aborter.

2012 mötte Dödskalle & Mästerligt för övrigt den nya Metro-kolumnisten.