Åh, jag har nyss varit på det bästa träningspasset någonsin. Åsas jazzpass på SATS Odenplan. Gå!

Anyfit, jag är den jobbiga tjejen längst fram i mitten som tar i så jag spricker. Jag har en sporttopp av pansar, så att tjejerna inte ger mig en uppercut. Jag lutar händerna mot knäna och flåsar som en mops. Mitt ansikte blir samma färg som.. röd. Okej ni fattar, I’m out of metaphores. Men vet ni vilka som är ännu jobbigare? De som tycker jag är jobbig.

Ni vet, de som står lite vid sidan av och typ inte alls tar i? De som blänger då mina andetag börjar höras och tycker jag tar ut mina steg för mycket, invading their ”personal space”? Bitch, please.

Ursäkta men vad betalar ni 500 kronor i månaden för? Lägg de 500 kronorna på en runda på Riche istället. Är ni där för att chilla? Gör det på Riche istället. Är ni där för att ragga? Gör det på Riche istället.

Gud, vad jag älskar Riche.

Eller okej det var inte alls poängen med inlägget. Poängen var.. typ.. ta i på gymmet? Nåt sånt va? Så klart får alla träna hur de vill, men döm inte mig för att jag ser pre-cardiac arrest ut bara.