Jag har tänkt ett tag på att skriva ett inlägg om min kille och vår kärlek. Men gud. Varje gång jag ens tänker tanken skäms jag. Hur töntig får man bli liksom? Och hur fan skulle jag ens kunna beskriva det vi har? Det går ju inte att sätta ord på det som är allra, allra bäst. För det är exakt vad det är. Här kommer lite annat man lätt kan kalla bäst:

När din föreläsning slutar tidigt
Sovmorgon
När du helt plötsligt inser att det är fredag
Solsemester
När du hittar en hundring i fickan på din jacka från i höstas
Massage
När en främling ger dig en komplimang
McDonalds Coca-Cola en bakisdag
När det visar sig att ditt ex’s nya partner är ”oattraktiv”
Oprah
När det visar sig att din nuvarande partners ex är ”oattraktiv”
Sodastream
När kassörskan glömmer ta betalt för en vara
REA
När det finns exakt lagom med ingredienser hemma till maten så du slipper gå och handla
Bergochdalbana

Bäst är lätt att överanvända. Men, kära läsare. Jag vill lova er att det jag och Daniel har är bäst. Det finns liksom inget annat ord för det. Bäst i hela världen. Tro mig. Jag har haft nästan 16 månadet att komma på en bättre beskrivning, and that’s about all I got. Men det är också all I need här i världen.