Idag har jag gått osminkad på stan lite.

Alltså osminkad som i inget ClearEyes, inga böjda ögonfransar, inte en enda droppe concealer eller ens lite vit kajal innanför ögonen (ja, det är jag och alla Kistakickers som sportar vit kajal).

Det enda man går runt och tänker ”Please Jewish God, låt mig inte träffa någon jag känner”.

Och så klart är det vad man alltid gör ändå.

Idag stötte jag på en person som jag påbörjat ett projekt tillsammans med, och hans tjej. Han kände nog knappt igen mig och sen när det var dags att hälsa på hans tjej så ville jag knappt titta upp. Jag vet ju att så fort jag gått ska han dra den obligatoriska ”Kristin känner jag genom….”.

Och så är jag asful ju! Då tänker först han ba shit så hon kan se asså. Och det är det enda hans tjej har sett av mig! Hon ba eeee varför vill han jobba med skabbi_gurl88? Hon kanske säger till hennes kompisar och helt plötsligt har man hamnat i värsta snöbollseffekten!!!!

Vad jag vill ha sagt: livet utan smink = sämst.