Lustigt det här med igenkänningsfaktorer. Jag tänker ofta på att det jag tycker är bäst är sånt som jag inte alls kan identifiera mig med. Och jag har ingen aning om varför. Som i klippet ovan. Jag typ DÖR för att det är så kul. Fastän de bara skämtar om hur det är att vara african-american, röka gräs m.m. Saker som jag in no way kan relatera till egentligen.
Samma med filmer och böcker. En av mina absoluta favoritfilmer är Trainspotting, älskar Vi Barn Från Bahnhof Zoo och alla Bret Easton Ellis böcker. Ingen av dessa kan jag relatera till. Alls.
Älskar också låtar där de sjunger om deras brustna hjärtan. Trots att jag aldrig haft ett?
Aja, jag tänker bara högt (i skrift?). Men det är lite lustigt ändå.
Du har bra smak. Men det vet du ju redan!
jag älskar vålds och knarkfilmer/böcker , vill gärna vara en karaktär där. i verkliga livet dricker jag folköl ungefär.
Anonym: Hehe jaaa men TACK!
Emma: Exakt! Men visst är det lustigt ändå!?
dagarna efter att jag hade sett gudfadern kunde jag inte gå utomhus utan att hela tiden titta mig om axeln, var rädd för att bli skjuten. efter den här perioden har jag haft en dröm om att bli ihop med en mafioso, typ bara va älskarinna. det blir för komplicerat om man skaffar barn för då måste ju ens barn bli mördare…. Det här är väl helt normala tankar, eller…
HAHA!