I samband med att detta inlägg är på allas läppar fick jag denna kommentar:

”känns det inte väldigt mycket som du skryter om hur mycket du äter?? kom igen, du skulle inte vara sådär smal om du inte antingen ljuger om det, hetstränar eller kräks upp allt igen! get real, det är okej att banta/inte äta så mkt, men stå för det ist?”

En sak vi aldrig får glömma är att alla är vi så sjukt olika och vi fungerar ännu mera olikt. Vissa kanske får till en kropp liknande min genom att kräkas efter varje måltid och vissa inte – more specifically jag själv. Det finns de som jättelätt går upp i vikt, som Dasha skrev någon gång ”bara av att se på chips” och det finns supermodeller som äter jättemycket och är fortfarande pinnsmala. Vi är alla freaks of nature på vårt eget sätt. Hur våra kroppar fungerar är ingen exact science.

Själv råkar jag ha anlag för att se ut som jag gör; lång och smal. Stora fötter och smala höfter. Lång näsa och lövtunna axlar. Många i min släkt ser ut så och oavsett hur mycket chips jag äter blir jag aldrig större (än så länge!). Jag har heller inte anlag för muskler. Jag har precis börjat träna ganska ordentligt, ett par gånger i veckan men jag har tränat till och från i hela mitt liv men jag kan aldrig få ens minsta antydan till en arm- eller lårmuskel. Sånt är också genetiskt. Inte bara smal/tjock.

Summan av kardemumman: jo, jag äter precis så mycket som jag skriver. Jag skulle aldrig ljuga för er!! Försöker heller inte framställa det som skryt, hoppas verkligen ni inte tolkar det så, jag bara delar med mig av mitt liv vilket är varför jag har denna blogg. Min kropp kanske är ovanlig som inte reagerar mer på alla Snickers men i’m beautiful in my way, ‘cause god makes no misstakes, i’m on the right track baby, i was born this way. HIHI.