Kristin!
Jag är en artonårig tjej som går i tvåan på gymnasiet, jag har under ett tag nu varit intresserad av en kille som är ett år äldre, går i trean osv. Jag vill verkligen ta kontakt med honom men frågan är nu HUR? Helst hade jag velat ta det i verkligheten då sms/facebook inte är det bästa enligt min åsikt, svårt att läsa personen då. Jag har egentligen inga problem med att gå rakt på sak men HUR gör en det utan att verka för på/desperat? Hoppas du kan/vill besvara min fråga då jag tycker att du förut har besvarat ”kärleksfrågor” rimligt:)
PS! Vi har egentligen inte så mycket gemensamt förutom 1. vi bor i samma samhälle (utanför staden som skolan ligger i) 2. vi har gått på samma skola i högstadiet och 3. våra yngre systrar känner varandra, känns som att dessa faktorer ändå borde vara användbara?
Catharina

Catharina!
OoooOOoooOOOOO första kontakteeeeen. Så kul!!!! Ändå är jag typ fel person att fråga om man är ”normal” då jag är såå oblyg vad gäller sånt därnt. Kan absolut inte hålla något inombords alls………………. Fast just när man går i skolan finns fan inte lika många naturliga tillfällen att börja snacka om man inte går kurser ihop eller annat?? Min gymnasie sweetheart och jag var med i samma ”förening” eller whatchamacalit så vi borde snacka där och sen hade de fester ibland och då snackade man lite mer osv osv osv. Men då hade ju inte vi det ni har: FACEBOOK. Fattar att det kanske inte är optimalt ren avläsningsmässigt som du säger, men det är ändå en inkörsport! Har en polare som styrt massa dudes genom fb å ba ”tja såg dig på stan ska vi ta en bärs nån gång?” – ni tror att jag överdriver, men det gör jag faktiskt inte – DU VET VEM DU ÄR <3. Hahahhah men asså killar är inte så svåra egentligen – och är dom det är de ofta inte så bra? Usch orka spela svår och gamea varandra fram och tillbaka eller hur. Mitt råd är alltid: PANG PÅ. Tja tjena läget då. Fan. YOLO. Men om ni inte träffar på varandra naturligt………………… alltså det låter kanske lite creepy men man tar ju reda på vart han hänger och vem han gör det MED. Så kan man försöka infinna sig där lite lagom convinient…………………. MEN ÄR JAG KNÄPP, man gör väl så elle?? Hhahaha jag har gjort det iaf och det har ändå gått bra *freak*

Och ang ditt PS: faktorer schmaktorer! Jag har knappt nånsin haft ett jota gemensamt med Männen I Mitt Liv, but it’s all gooooood. Man lär sig mer om livet, ställen, saker och fölk om man kommer från lite olika ställen, gör olika saker, har olika intressen och tycker olika om saker!!!