En sak jag kommit till insikt med och som bara tagit mig 26 år att inse är att den enda maten jag verkligen älskar är beige-brun. Jag har aldrig vetat hur jag ska beskriva det men fanimig när jag går igenom mobbecamen if it doesn’t speak the truth. Det enda jag vill äta varje dag är gratäng i någon form, potatis på ett eller annat vänster, massa sauce, kanske en paj, på sin höjd pasta eller varför inte en pizza om jag vill lyxa till det. Beiget och brunt och GÖTT. Jag försöker verkligen äta blandat och bra och nyttigt och så som en ”bör” men jag måste erkänna att jag är rätt usel på det. Får jag bestämma käk ser det alltid ut som ovan!! Tänker inte skämmas över mina bruna sörjor längre, nu talar jag ut.