Men vilken gosig helg jag haft då!!!
Har bara chillmaxat, ätit god mat ute, lagat god mat hemma, hängt med nära och kära, tränat, kollat Mellon, druckit lite bubbel jovisst och sett Martha & Niki på bio. Och jag måste verkligen slå ett enormt jävla slag för det sistnämnda där! Jag grät från 5 sekunder in i filmen (helt utan att överdriva alltså) till slutet. Tror inte ens tanken är att man ska gråta, alltså den är inte sorglig?? Snarare jättefeelgood mest?? Men jag grät så mycket att jag tillslut gav upp på att torka mina tårar för det var för mycket så jag lät dem bara rinna, rinna, rinna. Filmen är m a o helt FANTASTISK och tjejerna likaså. Jag tror kanske mycket för mig hade att göra med att det är close to home då jag växte upp med tävlingsdans som hela filmen utspelar sig inom. Så det var kombon av det + att det var så otroligt megauppfriskande att se två vanliga tjejer, visserligen extremt begåvade, att få följa dem på deras spännande resa och vänskap och att en hel film fördjupade sig kring just dem. Jag reagerade som sagt otroligt starkt och kunde verkligen inte hålla tillbaka tårarna knappt någon stund.
Nu avrundar jag denna goa helg med lite House of Cards och fotmassage jag tvingat mig till här hemma ;)))
Åh snälla berätta vad du gjort med sotpotatisarna där!?