Tänker jag inte gå in på i detalj, för de är mina bara mina. Men jag kan säga att de är mina absolut största förebilder i alla lägen. De har varit gifta sen forevs och jag älskar dem mest av allt.
Kärt återseende med en extremt snygg (ja men kolla ba!) Pariz! Scones och té på Saturnus – perfekt. Flera ton av catching up to do och firande att…. fira.
Jag var runt åtta och bodde i Skottland. Han hette Richard. Och jag var så in i helvetes kär. Han sprang runt och spelade fotboll och varje gång han gjorde mål tittade han omkring efter mig och skrek ut ”This one’s for you babe!”. May I remind you att vi var ÅTTA. Iallafall var det typ det finaste jag visste. Sen att man knappt vågade prata med varandra i övrigt… bara skönt. Han brukade skicka kärlekbrev till mig där han berättade att jag var ”the most biootifull girl in the world”. Det ni!!!!
Kul grej fö med Richard. För ca ett år sen fick min pappa ett skumt brev till sitt jobb där det stod typ skicka detta vidare till Kristin, please och innehöll ytterligare ett brev. Så var det från Richard! Som istället för att höra av sig som en vanlig dödlig (kolla upp mä på fb) bestämde sig för att skicka ett handskrivet brev! Han berättade vad han gjorde osv, undrade vad jag gjorde nuförtin också.
En riktigt bra första kärlek ändå.
|
|
