Amagad skjut mig

Okej sista dagen. Eller rättare sagt, sista timmarna. Ska alldeles strax träffa min barndomsvän Jeannie som bor här. Träffade här om dagen min ANDRA barndomsvän Jenny som också bor här. Har inte träffat dem på tre år säkert men nu är alla här samtidigt. Galet, I tells you.

Så vad händer då. Jag har shoppat. En hel del asså. Hohoho. Bästa livet.

Jag har ångest inför skolan när jag kommer hem. I vår nya kurs ska vi helt plötsligt skriva arbeten och sånt va. Det har jag inte gjort sen gymnasiet ju. Vi har ju för fan bara kodat loss, har glömt hur man skriver arbeten känns det som. Aja.

Kommer sakna min kille som stannar kvar här några dagar till.
Kommer bli glad över att träffa alla hemma.
Kommer sakna den helt sjukt billiga och goda maten.
Kommer bli glad över ren luft = slut på föroreningshostan man får här.

Just fan, jag har ångest över hemresan också. Ett, hatar att resa själv. Två, självklart snålade jag och bokade TVÅ mellanlandningar. Min första är Peking, vilket iofs är nice för det är världens största flygplats = kan bli kul. MEN. Jag ska, eh, vara där i 14 timmar. Inbillar mig att jag ska plugga under den tiden. SSSSHHHH. Jag vill inte höra’t, okej? Andra mellanlandningen är London. Ja, ni vet. I ett land som ligger längre bort än min faktiska slutdestination?

Som sagt, bästa livet.

Idag hade vi visning för Ann-Sofie Back på Shanghai Fashion Week, som första svenska märke! The turnout was HUGE. Det var knööööökfullt, folk satt i skräddarställning FRAMFÖR front row PÅ catwalken för att få plats!! Anordnarna frågade min kille om vi var villiga att köra visningen EN GÅNG TILL direkt efter för att slussa in all publik som inte fick plats! De sa att det var den mest populära visningen de haft. Folk ringde liksom och var villiga att betala för biljetter. Helt galet och sjukt kul.

Ann-Sofie kunde själv inte vara på plats så min kille fick gå ut och vinka och buga i slutet. Så. Jävla. Kul. Jag skulle tycka att det var livets roligaste om medierna här tror att han ÄR Ann-Sofie. Inte som om det är ett självklart tjejnamn på denna kontinent liksom.

Trots språkbarriärerna var kineserna helt fantastiska att arbeta med! Alla var ca 436% lugnare än vad jag och min kille var, inte på ett dåligt sätt utan på det mest chillade-but-totally-getting-it-done kinda way.

Imorgon är min sista dag här, I’monna miss y’all and them crazy antics..

Okej ni kommer aldrig tro mig men det är fan sant. Jag har träffat en läsare här i Shanghai!

Ikväll var det premiär för en utställning som heter Swedish Fashion och det var massa folk där och alla ba bla bla bla. Sen helt plötsligt, så en av alla människor som grabbar tag i mig (alltså vill inte låta dryg men folk vill verkligen prata med mig här för att jag ser så jävla miffo ut, alla ba oooooo VA GÖR DU? VARFÖR ÄR DU HÄR? SKA DU GÖRA NÅT SÄRSKILT ELLER? för att jag typ har blonda ögonfransar. Anyways) så är en av dessa en tjej som pratar svenska och frågar om jag heter Kristin för hon följer min blogg och läste att jag skulle vara här!!! Alltså HUR SJUKT?! Tror att du hette Camilla va? Flåt om du inte gör det men jag hade druckit lite vodka tonic minus tonic :D (gjorde först en ledsen smiley, sen ba nää det där va ju faktiskt gott!).

Andra roliga grejer:

– Kinesernas inställning till kroppsljud. ALLA rapar helt freely. Business men, farmor, tonårskillarna.. Helt öppet, de kör ba kör. Även slem-harkling och sånt men det är mer smaken är som baken (äckligt) än roligt.

– Kinesernas inställning till användandningen av pjamas! De glider seriöst runt i pjamas helt obekymrat på stan and what not. Asså THEY’RE LIVING THE DREEEAAAM. Men nu har the locals berättat för oss att det ska bli olagligt i och med Världsutställningen som ska äga rum i maj (som de TOKrenoverar hela stan för typ).

– Kinesernas översatta namn på alla modeföretag som är med på utställningen. Till exempel, The Local Firm = Platsfirman, sa våra vänner som kan språket.

Asså kineserna är så jävla sköna <3

Nattis!

Idag är första visningen på Shanghai Fashion Week. Oklart märke. Massa konstiga tecken bara.

Vi skulle i alla fall dit men hann inte. Det är därför vi är här lite. Fashion så klart. Beep beep.

HELVETE jag hade en skitbra poäng med det här inlägget men glömde totalt bort.

Det skulle i alla fall sluta med:

Andra grejer jag inte har fattat förrän nyligen

– Ett kok stryk. (Har trott att det heter ett KOKT stryk. Ja, asså det lär ju göra svinont att bli skållad liksom. Vad fan är ett kok ens?).
– Smaken är som baken.. Delad. (Har trott att svaret på den universumklurisen är ÄCKLIG. Ingen säger ju delad-biten, man säger ju bara ”smaken är som baken”. Så jag hittade på min egen tolkning men har alltid tyckt att den inte kändes helt hundra).

Så skulle det sett ut. Men ni får väl fantisera ihop en egen sketarolig koppling mellan styckena eller nåt va.