Åhléns släpper en reklamkampanj som ska krossa åldersnormen. H&M lanserar vårmodet med kvinnor i slöja. Klädmärken som har modeller som ”bryter mot smalhetsnormen” maximerar sina vinster. Och folk prisar hur progressiva och normkritiska de stora multinationella företagen plötsligt har blivit.

Någonting stör mig med de här hyllningskörerna. Visst är det bra att reklampelare och Facebook-ads innehåller något annat än de stereotypa modellerna. Vad som är irriterande är dels att folk inte förstår att företagen har ”mulliga” (det vill säga, som har ett BMI över 19) modeller för att tjäna pengar. Företag använder sig givetvis av ”mulliga” modeller av samma anledning som de använder sig av kvinnor och män med idealkroppar. De har gjort en marknadsanalys och tror att det ena eller andra valet av modell kommer att gynna försäljningen. Eftersom feminism är lika poppis som fitness nuförtiden är det inte konstigt att H&M hakar på.

Ibland när skeva ideal och modeindustri diskuteras verkar det som att folk har uppfattningen att företagen, eller marknaden, har någon inneboende moralisk status eller vilja – att reklammakarna retuscherar bilder för att de är onda och vill att tonårstjejer ska må dåligt, alternativt för att de vill underblåsa patriarkatet. Men nu, helt plötsligt, har de fått upp ögonen och blivit feminister.

Så är det inte. De är alltid ute efter vinstmaximering. V I N S T M A X I M E R I N G är nämligen det enda företag bryr sig om.

Och det är ju inget dåligt med det. Jag är inte socialist och tycker egentligen att den nya reklamtrenden är bra, för det bevisar att man kan förändra utan förbud och utan att avskaffa den fria marknaden. Det som stör mig är marxist-feminister som hyllar storkapitalet för att de har sett en ”mullig” modell på en pelare i tunnelbanan. Det är så lol.

Och sen är det ju det här med ”mullig”. För trots att modellerna inte ser ut som Kate Moss är de knappast representativa för befolkningen överlag. Alla tjejer i så kallat normkritiska kampanjer ser alltid minst lika bra ut som den snyggaste tjejen i klassen. De har perfekt hy. De är ”mulliga” för att de har en (1) antydan till fettvalk. De har perfekta leenden och kritvita tänder och svallande hårlockar.

Egentligen bryr jag mig inte, eftersom jag genuint inte bryr mig om reklam och ideala kvinnokroppar. När jag ser en bild på en modell tänker jag att det där är en annan typ av människa, det där har inte med mig att göra. Eller tänker och tänker, jag lägger inte märke till det liksom.

Men jag blir ändå störd, för precis som med bostadsmarknaden stör jag mig på folk som inte har grundläggande förståelse för hur en marknad funkar, och hyckleriet med att uttalade vänsterfeminister hyllar män i mångmiljardsföretag som kan ta ut maffiga vinster eftersom de har approprierat en politisk rörelse.

/Karin