Det är många som flyttar till Stockholm.

Jag tänkte skriva något peppande om det faktumet. Men det är egentligen mest dåligt för mig. En särskild proportion av de inflyttande kommer att vara vita heterosexuella män i 20-årsåldern som tror sig ha vad som krävs för att jobba i media. Vilket jag också tror.

Dessutom har de inflyttande ofta föräldrar från mindre städer där boendekostnaderna är lägre så att de kan borga för en schyst bostad till sina barn som vill satsa på media, det vill säga inte tjäna några pengar. Slutsats: jag kommer aldrig äga en lägenhet.

Men inget av det här stör mig i närheten lika mycket som att många av de nyinflyttade stockholmarna inte kan åka tunnelbana. På sommaren besöker dessutom många av bosättarnas släktingar Stockholm, och de är ännu sämre.

Så här kommer en kort guide om hur du åker tunnelbana.

Tänk er för övrigt att alla de här punkterna läses upp av Ramsay Bolton från Game Of Thrones.

För er som inte sett (MASSIV SPOILER-ALERT).

Anyways.

1. Ha kortet redo
När du ska passera spärrarna, stanna inte mitt i spärren och börja rota i din plånbok eller handväska efter kortet. Ta istället upp kortet innan du går in i spärren. Annars riskerar jag att krocka in i dig när jag kollar i min smartphone samtidigt som jag passerar spärren på väg ut.

2. Stå till höger i rulltrappan
Rulltrapporna är som en motorväg. I högerfil kollar vi smartphone. Vänster är snabbfil.

3. Släpp förbi folk som ska ut ur tunnelbanan
För att du ska kunna komma in i tunnelbanan behöver folk gå av först. För alla är inte det här helt logiskt. Därför skriver jag den här punkten. Så. Nu behöver det inte upprepas igen.

4. Prioriterade platser är till för folk som kommer och ställer sig bredvid dem
I nära anslutning till dörrarna finns det i regel prioriterade platser. Skyltarna avslöjar vilka som ska ha dessa platser: gravida, handikappade och äldre. Varför? Nä, det tänker jag inte förklara.

Men hur ska jag veta om de vill sitta ner? Well, personerna som vill sitta ner ställer sig i regel nära de här platserna och om du bara tittar upp från din smartphone efter ett stationsstopp ser du nog ganska tydligt vilka som vill sitta ner. Det innebär att du inte behöver skrika på varenda person som ser ut att vara äldre än 65 år om de vill sitta ner.

5. TA AV DIG RYGGSÄCKSJÄVELN!
Ryggsäckar är toppen. Problemet är du som inte inser att ryggsäcken blir en del av din kropp när den sitter på. Det innebär att du kommer att drämma till en handfull personer när du plötsligt får för dig att vända dig om. Om du istället tar av den och har den mellan benen är du en 1000 gånger bättre människa.

6. Spread your legs
Ibland är det mycket folk på tunnelbanan. Då kan inte alla hålla i sig samtidigt. Prova då att ställa dig bredbent. Så slipper du ramla in i grannen och ta emot dig på olämpliga delar av dennes kropp.

7. Du kommer att komma av
Vissa har verkligen noll tilltro till SL. Det kan i och för sig vara rimligt, men att tro att tåget kommer att åka vidare utan att släppa av dig, och dessutom inte låta de människor som ska med tåget stiga på, är lite väl cyniskt. Det finns alltså inget skäl för dig att försöka tränga dig ut genom dörrarna.

8. Gå ut från spärrarna innan du knyter skorna
En gång gick jag ut genom spärrarna när snubben framför mig helt plötsligt böjde sig ner för att knyta skorna. Vilket resulterade i att jag föll rakt över honom. Eftersom jag gick och stirrade ner i min telefon. Lärdom = vänta med sådant tills du gått ut från tunnelbanestationen.

VÄLKOMNA TILL STOCKHOLM!

/Filip

Jag kände mig lite irriterad i dag, men jag har inte kommit på varför.

Tänkte därför kanalisera min grinighet genom en lista på saker i vardagen som jag stör mig på. Nedan följer en lista på ytterst triviala saker som jag anser att alla borde sluta upp med omedelbart.

1. Säg inte ”vad häftigt det är med tjejer som har kort hår!”. NEJ, jag har inte rakad nacke för att jag är lesbisk, radikalfeminist eller för att jag inte vill att män ska ragga på mig på krogen. Jag har det för att jag tycker att det är snyggt!!! Och för att jag skulle se ut som Kurt Kobain om jag sparade ut det!
2. Säg inte ”vad kul det är med tjejer som skriver låtar/spelar musik/annan aktivitet som folk tror att mest män håller på med – det behövs lite kvinnor här!”. Det är ingen brud som pysslar med exempelvis musik för att hon vill göra en insats för jämställdheten. Jag skiter i könsbalans, jag vill bara att Max Martin ska bjuda in oss till sin studio i LA.
3. Om du ser någon bekant som sitter själv och äter lunch/dricker en öl/sörplar på en kaffe, GÅ INTE DIT och föreslå att hen får sätta sig vid ditt bort för att hen ser så ensam ut. Särskilt inte om hen läser en bok eller ser ut att vara djupt försjunken i en tanke. Bara för att du aldrig klarar av att vara utan sällskap i mer än en kvart betyder det inte att alla är lika patetiska. Förutsätt inte att ditt sällskap alltid är att föredra.
4. Ha inte lurar i öronen när du betalar i kassan på Ica och prata absolut inte i telefon! Hur svårt kan det vara? Det är en människa bakom kassan, inte en robot. (Om du betalar i en sån där självhjälpsapparat är det dock okej att lyssna på musik. Då kan det rentav betraktas som obehagligt för dina medmänniskor om du försöker inleda ett samtal med kortläsaren.)
5. Om du inte är intresserad av fotbolls-EM, gå inte runt och deklarera att du minsann är för sofistikerad för att sitta och glo på ynglingar som sparkar boll. Och framförallt: försök inte måla ut dig själv som någon fin och humanistisk antinationalist för att du skiter i hur det går för Sverige. Zlatan, kom igen för fan!
6. Om jag säger att jag ogillar Håkan Hellström, svara inte att du tycker att jag är en elitist som inte gillar folklig musik eller ”pop med känslor”. Om jag säger att jag gillar E-Type, svara inte att jag är en kommersialist som inte förstår vad ”genuin” musik är. ”Äkta vs falsk” är nämligen en utomordentligt dålig parameter att bedöma musikalisk kvalitet utifrån.

Här har ni lite enkla regler. Om alla bara levde efter detta tror jag att vi hade haft en bättre värld – för alla.

/K

Kom inte på nån bra bild att illustrera med så här är två foton från i dag. Jag och Filip är på Donken i Västberga, här ser ni före och efter. Beach 2018, here we come!

K

Nöjesguiden har på det stora hela varit missnöjd med folkhälsominister Gabriel Wikström.

Inte minst Greta Thurfjell har bedrivit en intensiv kampanj mot Wikströms förslag att förbjuda mentolcigg. På den här bloggen har Karin tidigare förutspått vad Gabbe ska förbjuda härnäst.

Men nu kommer faktiskt ett riktigt folkhälsopolitiskt politiskt förslag istället. Det är dags att börja straffbeskatta Tinder.

Som ni säkert är medvetna om har den psykiska ohälsan bland unga ökat ovanligt mycket de senaste fyra åren. Jag har starka skäl att tro att det har att göra med att Tinder lanserades, just det, 2012 – för fyra år sedan.

Jag å andra sidan har bara haft Tinder i några dagar. Men jag sover sämre. Mina ögon blir röda på kvällen och jag har ont i tummen.

Ni vet hur det är att ha en crush. Man har kanske träffat någon man diggar, addat hen på Facebook och till och med börja skicka mess.

Det är en konstant plåga. Jag skickar ett sms, men får inget svar. Jag kollar telefonen fem gånger extra innan jag somnar, eller det går ju inte, jag kan inte sova, och på toppen av det här har jag börjat ställa frågor till mig själv:

• Kommer hon tycka om mina vänner?
• Kommer hon gilla att hänga med min familj?
• Hur kommer våra barn se ut?

Tänk dig att ha det här med flera personer samtidigt. Tänk dessutom att du gör det under flera års tid.

Det är inte konstigt att folk blir sjuka?

Samtidigt är det otroligt svårt att sluta. Spänningen och pirret när man börjar prata. Tankarna som väcks när någon faktiskt är kul. Det är uppenbart att det här är något slags rus, och att allt talar för att vi borde reglera det.

Jag har därför tagit fram 3 förslag på hur vi ska få ha kvar den goa pirriga känslan men under mer ordnade former, i sann socialdemokratisk anda.

1. Subventionera tinderdejter. Och ha en avgift på varje meddelande efter de 15 första. På så sätt sparar vi in tid att våndas -> mindre psykbryt -> bättre psykisk hälsa.
2. Inför någon slags tidsgräns för att inte svara. Typ, väntar man längre än två timmar drar vi si och så många procent från din lön/ditt CSN.
3. Inför en straffskatt på varje swipe. Eftersom vi är oroade över att det föds för få barn i Sverige är skatten på att swipea vänster högre.

I eftermiddag kallar jag samtlig press till Lion Bar i Hornstull för en presskonferens där jag kommer att presentera detaljerna i förslagen.

Välkomna!

/ Filip

För första gången har jag känt mig som en gammal gubbe. Youtubetrenden har helt gått mig förbi. Eller alltså inte Youtube, men fenomenet Youtubers eller vloggare som nån kallade dom i begynnelsen (lol) hade jag helt missat.

Jag gillar ju populärkultur och tänkte att det här måste jag sätta mig in i. Eftersom det är så omåttligt populärt så måste det ju också vara ganska kul.

Trodde jag, ja.

Efter att ha glott igenom sjuttioelva youtube-klipp med allt från Pewdiepie till obskyra 16-åringar från ännu mer obskyra småstäder runt om i Sverige var jag förbluffad.

VAD FAN ÄR DET HÄR?

Jag fattade ingenting. Det är ju inge kul? Det finns ingen humor i det? Det är bara personer som pratar in i kameran med ett extremt oskönt tonläge. Jag har svårt att förklara det – men gå in och kolla på nån random Youtuber så kommer du att fatta. Det osköna tonläget.

Jag blev också arg på mig själva. För jag vill förstå. Jag vill inte sitta här som en gammal gubbe och gnälla på samtida populärkultur.

Min pappa jobbar på en reklambyrå som avlönar Youtubers (vilka är så himla rimligt, fan vad jag lackade på den där debatten om att Youtubers inte ska få tjäna pengar). Så jag frågade honom: vad är grejen?

Han sa: Tänk på Youtubers som den där osköna kompisen som finns i varje kompisgäng. Personen som ganska få uttalat vill hänga med men som alltid är med ändå. Hen fyller en central funktion i varje kompisgäng. Personen ställer alltid upp på en bärs och brukar dessutom göra allmänt konstiga saker som man alltid kan prata om efteråt.

En youtuber är enligt min papi exakt det här. Någon du kan kolla på och skratta åt och med när du är lite ensam.

Så i lördags skulle jag möta upp rock-Andreas och indie-Nico på stan. Men Andreas var på fotboll och Nico på indiekonsert. Så vi skulle träffas först vid 22.

Jag hade en flaska bubbel och satt hemma och försökte förstå mig på Tinder (apropå att känna sig gammal och vara sen på bollen???). I min desperation gick jag in på Youtube och halkade in på en Youtuber som gjorde ett Tinder-experiment. Och videon va ganska kul. Och videon efter det också.  Och sen satt jag där i två timmar, gjorde musik, tindrade, drack bubbel och i bakgrunden gick Gabe Helmys samtliga Youtube-klipp.

Och helt plötsligt kändes inte kvällen så ensam.

PS. Tinder alltså, varför är alla så tråkiga för????

/ Filip

Åhléns släpper en reklamkampanj som ska krossa åldersnormen. H&M lanserar vårmodet med kvinnor i slöja. Klädmärken som har modeller som ”bryter mot smalhetsnormen” maximerar sina vinster. Och folk prisar hur progressiva och normkritiska de stora multinationella företagen plötsligt har blivit.

Någonting stör mig med de här hyllningskörerna. Visst är det bra att reklampelare och Facebook-ads innehåller något annat än de stereotypa modellerna. Vad som är irriterande är dels att folk inte förstår att företagen har ”mulliga” (det vill säga, som har ett BMI över 19) modeller för att tjäna pengar. Företag använder sig givetvis av ”mulliga” modeller av samma anledning som de använder sig av kvinnor och män med idealkroppar. De har gjort en marknadsanalys och tror att det ena eller andra valet av modell kommer att gynna försäljningen. Eftersom feminism är lika poppis som fitness nuförtiden är det inte konstigt att H&M hakar på.

Ibland när skeva ideal och modeindustri diskuteras verkar det som att folk har uppfattningen att företagen, eller marknaden, har någon inneboende moralisk status eller vilja – att reklammakarna retuscherar bilder för att de är onda och vill att tonårstjejer ska må dåligt, alternativt för att de vill underblåsa patriarkatet. Men nu, helt plötsligt, har de fått upp ögonen och blivit feminister.

Så är det inte. De är alltid ute efter vinstmaximering. V I N S T M A X I M E R I N G är nämligen det enda företag bryr sig om.

Och det är ju inget dåligt med det. Jag är inte socialist och tycker egentligen att den nya reklamtrenden är bra, för det bevisar att man kan förändra utan förbud och utan att avskaffa den fria marknaden. Det som stör mig är marxist-feminister som hyllar storkapitalet för att de har sett en ”mullig” modell på en pelare i tunnelbanan. Det är så lol.

Och sen är det ju det här med ”mullig”. För trots att modellerna inte ser ut som Kate Moss är de knappast representativa för befolkningen överlag. Alla tjejer i så kallat normkritiska kampanjer ser alltid minst lika bra ut som den snyggaste tjejen i klassen. De har perfekt hy. De är ”mulliga” för att de har en (1) antydan till fettvalk. De har perfekta leenden och kritvita tänder och svallande hårlockar.

Egentligen bryr jag mig inte, eftersom jag genuint inte bryr mig om reklam och ideala kvinnokroppar. När jag ser en bild på en modell tänker jag att det där är en annan typ av människa, det där har inte med mig att göra. Eller tänker och tänker, jag lägger inte märke till det liksom.

Men jag blir ändå störd, för precis som med bostadsmarknaden stör jag mig på folk som inte har grundläggande förståelse för hur en marknad funkar, och hyckleriet med att uttalade vänsterfeminister hyllar män i mångmiljardsföretag som kan ta ut maffiga vinster eftersom de har approprierat en politisk rörelse.

/Karin