Anita Sarkeesian är tillbaka! Den här gången fokuserar framgångsrika och fantastiska Feminist Frequency på de positiva (kvinnliga) karaktärer som faktiskt, då och då, dyker upp i spel. De (de trovärdiga och starka kvinnokaraktärerna) är inte många, men de som är bra är (i många fall) riktigt bra. Som karaktären i första avsnittet av miniserien, till exempel:

The Scythian. Det finns inte ord för hur mycket jag älskade Sword & Sworcery när det kom till iPad. Det har fortfarande ett av de vackraste och bäst designade exemplen på modern pixelgrafik. Och det har massvis med stämning, ett par spännande fighter och en hel del intressanta pussel. Och så har det The Scythian. En slags tystlåten, mänskligare Conan-liknande karaktär. En nomad som reser land och rike runt med sin sköld och sitt svärd nära till hands. 

Hon är så jävla grym.

Superbrothers, kanadensiska Capy games och grymma musikern Jim Guthrie skapade tillsammans det största argumentet för mig att köpa en surfplatta. Jag ångrade mig aldrig.

Det är kanske tidigt att recensera FemFreq-miniserien redan efter ett avsnitt, men ett litet omdöme får det ändå bli. Att måla fan på väggen och aldrig komma med konstruktiva argument är kritik de feministiska (spel)analytikerna ofta bemöts med. Det här är (ytterligare) ett bevis för att den kritiken är felaktig. Samtidigt kan jag känna att Sarkeesians udd går lite förlorad när hon inte är helt fokuserad på att tematiskt plocka isär spelen och spelkulturen – för att förklara dem med teorier om struktur och makt. Men som peppbränsle – och speltips – är det här guld värt.