Väldigt många av er har hört av sig på olika sätt och bett om en wowsammanfattning. Mycket finns att läsa på festivalbloggen, men här kommer en av lite mer personlig karaktär.

Min festival började med att jag precis hann till Soundtrack of Our Lives. Noel var utlovad som gästartist men blev enligt Ebbot stoppad av tullen i Trelleborg. Vi fick istället hålla till godo med en symfoniorkester och Tommy Blom. Kanske inte Soundtracks bästa spelning men en värdig festivalstart för mig.

Därefter såg jag i kronologisk ordning en riktigt bra spelning med Miike Snow, lite av Iggy, en falsksjungande men råtaggad MIA samt ett alldeles för såsigt The XX. Så såsigt att vi istället rappt tog en taxi till Porterbryggan och kollade in Oscar Linnros som var i toppform.

Därefter tog mitt mobilbatteri slut. Jag var inte lika rutinerad som Parisa som hade med sig sin Macbook som ”extrabatteri”.

 Man fick ta med sig Cheap Monday-jeans också. Det missade jag.

Dagen efter skulle jag intervjua Coco och missade därför stort sett hela den sönderhyllade Håkankonserten. Coco var hostig, snörvlig och lite trött. Men också apsnygg, trevlig och fantastiskt bra live lite senare på kvällen. Efter intervjun RUSADE jag tillbaka till Broken Bells som gav festivalens ABSOLUT bästa spelning alla kategorier. Men så är James Mercer min husgud också. Det blev inga bilder därifrån utan bara en film, men jag sjunger så satans illa på den så vi skippar att lägga upp skiten.

Åkte hem i samma strumpor som jag hade kvällen innan. Slängde dem när jag kom hem.

Utöver köerna till de officiella klubbarna befäster WoW sin position som Sveriges bästa festival i mina ögon. Både sett till bokningarna som till festivalområde och organisation. Tack.