Kön till Expert i Fältöversten ringlade sig lång runt lunchtid. Enligt en farbror som hade stått där hela dagen (!) hade det varit likadant hela dagen. 

– Jävla gamar är vad det är, sa han och såg lite surmulen ut. Jag kommenterade att jo, de har ju gått i konkurs och säljer därför ut allt.

– Men det vet jag väl! replikerade han fort och tolkade mitt försök till småprat för en dumförklaring av honom som person. Jag är överlag rätt dålig på småprat.

Framme vid rulltrappan stod en vakt. Jag fick blodsockerfall och var tvungen att gå och äta något men återkommer senare i eftermiddag med dokumentation inifrån. Men även om kön var lång uteblev liksom den där upphetsningen som vanligtvis kan uppstå runt en utförsäljning eller rea. Folk stod pliktskyldigt och köade mest för sakens skull, och verkade inte ha några särskilda förväntningar på att fynda. Det kändes deppigt, helt enkelt.

Åt för övrigt en torr oxfilé till lunch. Med café de Paris-sås.