Vi befinner oss i Grasse, uppe i bergen 2,5 mil utanför Nice. Det är Frankrikes nationaldag och vi har bestämt oss för att fira den på terrassen med utsikt över fyrverkerierna nere vid kusten. Vi svalkar oss i poolen, grillar och sänker några dry martini. Har sällan haft det bättre.

Samtidigt smider vi planer inför morgondagens utgång. Middag i Nice, livekonsert med Rihanna och sedan drinkbord på Baoli, fan vad kul. Plötsligt bryts taffeln av att någon får en flash: ”terrorattentat i Nice, många befaras döda”. Sju personer sitter tysta och uppdaterar sina mobiltelefoner, messar hem och kontaktar bekanta i området. Den åttonde kommer in, fortfarande ovetande om vad som hänt, och berättar för oss andra hur vackert det är.

Några väljer att följa fortsättningen på fransk television, andra går och lägger sig. Tänker på vad som hänt om vi valt en annan rutt, om det kommer följas av fler attentat eller om det var en ensam galning.

Idag är det i skrivande stund 84 döda och siffran kan komma att stiga ytterligare då många också är skadade. Flera barn. Dödade av en lastbil på samma gata vi åkte på senast i förrgår. Det är overkligt att ta in.

Jag fick precis mail av restaurangen i Nice, de undrade om vi fortfarande ville ha vårt bord efter gårdagens händelser. Det ville vi inte, men hoppas på att ses om kanske några dagar? Jag avslutar med ett ”take care”, som nog aldrig tidigare har känts så futtigt.

Samtidigt fortsätter semestern, även om vi stannar i huset idag och tar hand om varandra. Gör det ni med.