Andra veckan med Ärlig Lunch – utmaningen där vi provar hur enkelt det är att ta reda på vad man stoppar i sig, och jag unnade mig själv en Vigårdaburgare. Inte supermycket gick att utläsa av menyn gällande ingredienser och näringsvärden så, men desto mer inbjudande.
Det går överlag EXTREMT fort på Vigårda, trots lång kö fann jag mig plötsligt stå under ”hämta”-skylten. Hann dock hojta en fråga om köttet var svenskt, det var det.
Fort som fan gick det, och ärligt talat (pun intended) går man kanske inte dit för att äta näringsperfekt. Men gott, det är det.
men alltså det här Ärlig Lunch – vad är det egentligen? har läst några inlägg nu av Pelle Tamleth, Parisa Amiri och bästa Hanapee och konstaterar att det verkar vara Nöjesguidenbloggare som äter lunch ute som vanligt och typ, om de hinner och orkar och vågar, frågar vad maten innehåller? med namedropping av en restaurangkedja med långa kvitton i varje inlägg? och, jag vet att man väljer sina strider, men är det SÅ viktigt att veta EXAKT vad lunchmaten innehåller? kan ni inte äta vegetariskt istället? ekologiskt? utmaning att ni inte går ut och äter utan lagar fräsiga matlådor? eller göra det ordentligt och verkligen pressa restaurangerna på vad lunchen innehåller? hela ”kampanjen” känns hafsig och tråkig och konstig. kul med matinitiativ annars, hoppas få se något proffsigare eller intressantare nästa gång. hejdå!
Tjena Elin,
Tack för input! Hela poängen är att lyfta frågan i ett vardagsperspektiv. Självklart gör vi mer djuplodande såväl reportage som opinionsundersökningar inom mat och dryck – den senaste i form av Storstadsbarometern vars första resultat vi presenterar i Nöjesguiden #3 som kommer ut denna vecka. Men jag tolkar din kommentar som att du ser fram emot fler reportage som går djupare in i ämnet, och jag ser själv fram emot att jobba med dem!