Inte bara en utan flera gånger har det föreslagits från olika håll och kanter att vi skulle göra reality om livet på Nöjesguiden. Om jag inte misstar mig helt gick det åtminstone vid ett tillfälle så långt att det faktiskt spelades in en pilot. Jag själv var givetvis inte i centrum för detta, men fick väl förmodligen swisha förbi i bakgrunden likt den där legendariska statisten i Beck som bränner av ett leende rakt in i kameran samma sekund som Martin förkunnar att Gunwald har omkommit.

Det blev dock aldrig någon serie om livet på Nöjesguiden, och tur var väl det. Precis som på de flesta arbetsplatser skulle den största delen av tiden bli tämligen värdelös tv. Någon som skjuter ett gummiband på någon, kanske lite kul. Någon går på en presslunch, halvspännande va? Det dramaturgiskt mest kittlande inslaget skulle förmodligen bli om vi lyckades fånga någon av alla de gånger turisterna i Gamla Stan förirrar sig in på kontoret i tron att det är en offentlig toalett. Helt ok tv.

Men livet vore så oerhört mycket tristare utan reality, och därför är det tur att det finns de som har en något mer händelserik vardag. Vi såg det till exempel med Rebecca och Fiona (2010), en utomordentlig produktion. Även Klubben (2011) vill jag minnas som en underhållande historia, för att inte tala om Glamourama (2010) som jag kommer på mig själv med att nästan dagligen citera. Vad som är stageat i dessa och vad som är äkta vill jag inte ens veta, man ska faktiskt inte kolla en bra story alltför noga.

Om Äkta Billgrens blir en lika stor framgång som tidigare nämnda exempel återstår att se, men att serien redan innan premiären blev en “snackis” råder det ingen tvivel om. Du hittar intervjun med familjen Billgren tillsammans med massor av annan rolig läsning i detta decenniets första nummer av Nöjesguiden.