Traveling in a fried-out combie
On a hippie trail, head full of zombie
I met a strange lady, she made me nervous

Återigen förgyller Sundsvalls Tidning och dess kommentarsfältstroll upp min tillvaro. Denna gång med en följetong om rocktrillingarna som lurade CSN.

Idag är det enligt farbor (ja, det var en man) doktorn sista dagen jag eventuellt kan smitta med mina stackars lungor. Tänkte fira det faktum att jag äntligen ska få acklimatiseras i samhället och träffa andra människor med att helt oironiskt kolla på denna. Hört att det är ”det bästa sen Outbreak – i farozonen” och det säger ju inte lite direkt.

Kommer i dagarna här att lansera Pelle Tamlehts guide to abs där hela konceptet går ut på att du skaffar dig en rejäl lunginflammation (ja, ni läste rätt) och sedan hostar tills du ser ut som på bilden. Jag kan gladeligen säga att jag är halvvägs nu.

När jag började med internet någon gång på 90-talet undervisade datalärarna i något som kallades Netikett. En disciplin som senare i princip verkar ha skrotats. Kanske beror det på att kidsen idag förmodligen kan mer om ”nätet” än de flesta lärare, kanske beror det på att man förväntas ha så pass mycket sunt förnuft att själv kunna räkna ut hur man bör bete sig på nätet. Men att så inte är fallet kan vi nog vara tämligen överens om. Den övertro som finns till människans sociala förmåga i den digitala världen är tämligen häpnadsväckande. Skolverkets sammanställning över Netikettregler är förvisso rolig läsning, men där stannar det. Behöver vi införa någon form av körkort för sociala medier? Jag tror det, och erbjuder mig villigt att kugga folk som lägger ut bilder på sitt bajsande barn, ger utlopp för sin kåthet eller delar med sig av något annat valfritt privat som gärna har en koppling till kroppsvätskor.

Här kan ni som är födda på 90-talet iallafall lyssna på hur ett modem lät, oh those memories.