Vi hade picnic utanför Kent i torsdags.

Här satt vi.

Hanna var med.

Och Alice.

Alek.

Och Pauline. Tackolov hade alla med sig sina lurar, så vi behövde inte prata med varandra.

Enda gången någon faktiskt bröt tystnaden var när Aleksander försökte få Mor och Billabongson att sätta sig ner. Det gick ”sådär”.

Konserten var ett hopkok av senaste två plattorna framför allt. Den får en trea. Valet av picnicplats var dock 98% perfekt, the missing two ser du på bilden.

När jag blir gammal ska jag bo här. Klappat och klart.

Avslutade – värdigt nog – ett finfint dygn utanför Hallsberg med att svepa ett glas alkoholutblandad Bävergäll. För dig som inte orkar läsa är det ”ett gulaktigt sekret med stark doft som bävern avsöndrar från ett speciellt par analkörtlar”.

Hur det smakade?

Ja, du. Ungefär som ett gulaktigt sekret med stark doft som bävern avsöndrar från ett speciellt par analkörtlar.

Öppet brev till Kharma i Visby: Jag är i Flen.